Månad: juli 2007

Citat – Ulf Lundell

om jag inte arbetade
vad i helvete skulle jag
göra då?
Knarka kanske
Men det är ju också ett jobb
Ett jävla flängande med
inbrott och själva köpandet av
skiten och sen om igen
så det utesluter vi
Jag kunde leva på andra
men risken finns ju
att också det är ett rätt så hårt
arbete
Jag kunde lägga in mig på
sjukhus och bara ligga där
blickstilla
men jag kan ge mig fan på
att det också med tiden skulle kännas som ett
arbete
Så jag arbetar väl på
Jag har inget val
men nånting säger mig
att gud från Början
inte alls menade att vi skulle
syssla med nåt satans
arbete

Ulf Lundell från boken ”Kärlek och uppror – 210 dikter för unga människor” Sid 165

Såhär kan det vara!

Jag vet inte. Det är väl såhär det är! Man är tidvis väldigt trött och jävligt less på det där som kallas livet och allt där emellan. Jag är inte alltid så smart inte heller är jag alltid så vansinnigt nyanserad alla gånger. Livet ställer till stora svårigheter, i alla fall för mig och jag tittar avundsjukt på alla som verkar har det så förbannat bra och är så förbannat lyckliga. Det är alla möjliga människor det är de där fys- flås- hurtiga renlevnadsmänniskorna med de rätt prylarna och den rätt inställningen till livet. Det är de där människorna som har pengar och lever jetset livet som verkar ha det så otroligt roligt. Det är bohemerna som bara gör som de vill och som tänker på miljön och vill rädda regnskogen och så vidare. Sen finns människorna som brinner infernalisk för något och som har en stark tro på sin övertygelse och aldrig slutar förrän de är framme och då hittar de något nytt att brinna för. Gemensamt för dem alla, enligt mig i tider då jag är jävligt trött och less, är att de vekar inte ha några vardagliga bekymret, ni vet; disk, dammråttor, vad man ska äta till middag, finnar på ryggen, generande hårväxt, toapappret som är slut och varför tiden inte räcker till. Det där vardagliga livet verkar inte bekomma dem. Det stör mig. Det gör mig frustrerad, irriterad och avundsjuk. Samtidigt vet jag att botemedlet på det hela är att skita i alla andra och lägga all fokus på mig själv och hitta det som gör mig lycklig. Det är på papper inte svårare än så men jag kommer inte ifrån att jag sneglar emot de andra och innerst inne så vet jag att jag inte ser vad de gör på kvällarna, hur det somnar på kvällarna och hur de mår jag ser bara det jag vill se. Varför vill jag se att alla andra är så lyckligare än mig?

Jag är inte ensam om det här beteendet, det vet jag. Vi borde kanske gemensamt sluta stirra oss blinda på varandra och tror att den andre har det bättre än dig själv. Vi borde nog helt enkelt sluta med det och fokusera på oss själva och koncentrera oss på att se det vackra i det vi faktiskt har och om vi själva inte är nöjda skaffa oss och göra det som gör oss lyckliga.

© 2024 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑