Känslan.se

Sida 15 av 18

Att skriva och att värna om de svaga

mars 10, 2008 / / Inga kommentarer

Jag gillar Marcus Birro.  Han har en förmåga att uttrycka sig som är få förunnat. Själv har jag ingen som helst koll på hur jag ska använda mig av skrivreglerna jag en gång för länge sedan försökte lära mig. Jag bara skriver. Har jag tur så förstår en och en annan. Besökstatestiken är inte på något sätt särskilt betungande på känslan.se och det är okej. Men att jag inte ens får någon som ber mig hålla käften är trots allt ganska konstigt. Jag trodde att jag skulle kunna få en och en annan utskällning åtminstånde. Nu verkar det som om att jag inte ens finns och det är ju naturligtvis trist. Tur det bara gäller internet.

Känslan.se uppkom utifrån ett behov att vilja läsa och skriva om allt det där svåra och underbara i livet som vi tenderar att inte prata om. Kanske försöker vi i sköna metaforer och i svåråtkomliga texter att prata om det men aldrig på ett enkelt och rakt sätt. Kanske är jag naiv men det är jag beredd att stå för. Jag tror det går att prata om det svåra på ett enklare sätt men det spelar ingen roll för det viktigate kommer alltid att vara att vi måste prata om det. Pratar vi inte så finns vi knappt och tiden för att diskutera och revoltera om så behövs finns knappt. Det behöver vi ändra på tycker jag.

Flera orsaker till uppkomsten av Känslan.se var bl.a. att det var ett försök skapa lite insikt, hopp och lite sköna diskussioner. Det har inte hänt. Antagligen är jag orsaken till det. Det finns många saker jag skulle kunna ha gjort bättre. Jag tror dock fortfarande på ideén och jag är beredd att starta en rörelse runt omkring detta. Men jag kan inte göra det ensam.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att ingen är ensam om att vara ensam och ingen kan kräva perfektion innan perfektion har uppnåts av en själv. Så ni kan vara helt lugna jag är långt ifrån perfekt så ni är välkomna in.

Jag tror också att vi behöver bli lite mer medmänskliga. Jag tänker citera Marcus Birro som en avslutning på den tanken.
Marcus skriver: ”Allt är en fråga om perspektiv. Också svaghet och utanförskap. Vem står utanför och tittar in? Vem ser och vem blir sedd på? Ett enda fingerknäpp och du är en av dem du vägrar se åt. Det är därför vi behöver varandra. Det är därför vi måste värna om de som är svagast i den här världen. Ingenting skiljer någon åt, från någonting. Vi har låga trösklar. Det krävs inte mycket för att vi ska svämmas över.” (Jag uppmuntrar dig att läsa hela texten och allt annat för den del också).

Det är viktigt att bry sig och jag ska försöka bevisa det. Men räkna inte med att det kommer att komma till dig snabbt.

USA följer inte barnkonventionen

mars 9, 2008 / / 1 kommentar

Såg idag ett program om livstidsdömda ungdomar i USA på tv4 fakta. Det var en skakande dokumentär om över 2000 ungdomar som sitter i fängelse på livstid. I resten av världen sitter det 12 st. Skillnaden är så fruktansvärd stor att jag inte kan göra något annat än att garva men jag sätter skrattet i halsen och bli fruktansvärt förbannad. Dokumentären berättade om 6 st fd ungdomar var så unga som 15-16 år när de blev dömda. Bland förövarna fanns det misshandlade och sexuellt utnyttjade killar som löst sitt problem på ett fruktansvärt sätt och som väckt alla ”ett öga för ett öga, en tand för en tand”- människor i USA. Det fanns andra unga människor som blivit livstidsdömda på medhjälp till mord och allt det gjort enligt deras version varit på fel plats på fel tidpunkt och gjort felaktiga beslut. De påstod att de inte ville eller hade för avsikt att vara medhjälpare. Observera att de beviseligen inte mördat någon utan ”bara” hjälpt till med saker och ting efteråt eller sett något. Ändå blev de livstidsdömda.

USA har så otroligt mycket problem med vapen och brottslighet bland ungdomar, och vuxna för den delen så det är knappt överblickbart. Jag funderar på vad det är som gör att vi inte klassar det som ett U-land och tingar dem att följa FNs regler. Är det verkligen sunt att USA är det land som kontrollerar hur vår ekonomi ser ut och är ett land som många än idag ser upp till och vill på något sätt efterlikna? Det är ett land som har störst antal mord med skjutvapen i hela världen. Det är land som har flest ungdomar på livstids fängelse i hela världen och som för ett krig i Irak där hälften av amerikanska befolkningen inte ens kan peka ut vart Irak ligger. Jag ska inte ens ta upp hur deras sociala välfärd ser ut och inte heller ska jag prata om sjukförsäkringen som verkar råda i USA. Inte heller ska jag prata om deras stora antal skolskjutningar som förekommer i detta land. Jag ska inte börja prata om det lilla antalet människor som äger mer än 60% av landets BNP. Jag ska inte heller ta upp den utredningen som gjordes runt den 11 september, ni vet de där två tornen som föll ihop efter två stora flygplan flygit in i dem. Inte heller ska jag prata om fånghanteringen på den där mysiska Guantanamobasen i närheten av Cuba. Jag ska inte göra det för det skulle bara bli så himla tråkigt deprimerande att ingen skulle vilja läsa mer och än mindre ta det på allvar.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför FN går med på vad de gör och jag kan inte förstå varför vi inte bojkottar allt som kommer från det där landet tills de börjar göra rätt för sig. Det går inte att ta det på allvar för om det finns en gnutta sanningen i allt som sägs så finns det inte längre något att se upp till och inte heller finns det något hedersvärt att köpa något som kommer från det där landet. Vi sitter tysta och tittar på och det som faktiskt skrämmer mig mest är jag ser ingen tendens till att Sveriges välfärdspolitik skulle gå åt något annat håll än som USA. Det finns tvärtom otroligt mycket som talar för att vi är påväg emot samma hål. Vi har segretion, vi har ungdomar som har tappa hoppet, som blir misshandlade, som blir sexuellt utnyttjade och jag kan redan nu läsa insändare i lokala tidningar som skriker ut sitt vrede över ”skitungar” som inte sköter sig och att de borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Jag kan redan nu läsa om hur det ska tas hårdare tag emot folk som inte sköter sig. Vare sig det är försäkringskassan eller om det är polisarbete så finns den bissara tanken om att det krävs hårdare tag, hårdare straff. Det är precis så det började i USA också. Hårdare tag emot dom som inte anstränger sig och inte sköter sig. USA är inte möjligheternas land det är landet med mycket hopp och lite medmänsklighet.

Det finns en stor chans att segregation och misär kommer att drabba oss alla indirekt eller direkt. Drabbas du inte själv och blir t.ex. rånad eller liknande så kan du få svårt att komma in på akuten för att det finns så många människor som är hotfulla på just akuten att du inte kommer in om det inte finns en securitasvakt där. Tyvärr så är det inte förrän vi drabbas direkt som vi alla får panik och skriker ”Gör något” men då kan det vara försent. Vi måste börja öppna våra ögon och se hur vi ska göra något åt situationen och då menar jag inte hur vi ska kunna skaffa större lås och  bättre sjukvård åt oss som kan betala. Det skulle vara att fly från problemet. Fly gör alla rädda människor som inget vet och egentligen inte vill veta. Att fly är ett strutsbeteende, och vi vet ju alla hur det går för strutsen när han gör det. Allt som behövs är medmänskligt sunt förnuft med insikten att vill jag inte drabbas av misär så kommer det att kosta mig något. Engagemang, pengar, medmänsklighet, förståelse och en vilja göra sig av strutsbeteendet.

Kärleksförklaring

mars 7, 2008 / / 1 kommentar

Det finns ett enormt utbud av olika kärleksförklarande dikter. Många, absolut inte alla, går ut på att någon går sönder om denne inte får vara med sin älskade. Det slog mig idag att vi alla på något sätt vill bli älskade och vara så infernaliskt behövda att folk i vår närhet fysiskt går sönder om vi skulle försvinna. Vi vill känna oss behövda. Så när jag försöker förklara för min käresta att jag faktiskt skulle klara mig utan dennes närvaro så blir det ju självklart helt fel. Jag kan inte med ord förklara hur ont det skulle göra om jag blev lämnad av min käresta. Det skulle inte på något sätt vara en lätt match och jag skulle antagligen ligga i fosterställning alldeles för länge men jag skulle förr eller senare resa på mig och försöka leva mitt liv igen.
Att definiera kärlek är ingen resa som man ska ge sig in på det är jag väl medveten om och jag tror iofs att det inte är någon som läser det här iaf så jag tänker vara modig nog och ge mig på att stå för en definition av det odefinierbara. Anledningen till detta tilltag är att jag egentligen skulle vilja diskutera vad kärlek egentligen handlar om, vad det är och inte är. Tänk om någon skulle få för sig att skriva ner sitt vackra försök till att hitta definitionen på det odefinierbara. Det skulle ju också kunna vara så att det inte ska diskuteras men då är jag intresserad av varför det inte ska diskuteras.

Men nu till min definition. Det är Leo Buscaglia som antingen citerar någon eller har han kommit på det själv jag kommer inte ihåg och vill egentligen inte leta upp citatet från hans bok ”leva älska lära” för det är egentligen hur jag kommer ihåg den som är viktigt och det är såhär:

”Kärlek kanske är det som uppstår när jag försiktigt följer, ömsom leder, dig tillbaka till dig själv.
Inte till den jag vill att du ska vara utan till den du faktiskt är”

Där har du den. Inga svulstiga tårdrypande försök att beskriva det obeskrivbara utan ganska konkret. Jag ska avstå frestelsen att skriva om hur jag uppfattar själva citatet i sig men jag vill säga att jag tror på den här definitionen. Kanske så är den ganska tråkig men inte på något sätt gör den kärleken mindre magisk eller mindre svår att hantera.
När jag tänker på det så har ovanstående citat hjälpt mig på min resa.

Barn som far illa!

februari 12, 2008 / / Inga kommentarer

Det är dags att ta ett övergripande och stort grepp om det viktiga faktumet att barn far illa. Det är ingen nyhet att det fungerar dåligt med vuxnas kontakt till de barn som far väldigt illa på olika sätt. Rapporten från bris.se talar sitt tydliga språk och svt pratade även om detta i Gomorron Sverige den 7 feb 2008.

På Gomorron Sverige pratar Madeleine Cocozza om hur dåligt rustade socialsekreterare är för att göra utredningar och hälsoministern Maria Larsson vill skapa tydligare lagar och jag fick intrycket av att hon vill göra större uppstramningar. Det är dags att vi börjar prioritera våra barn och det finns egentligen inget annat sätt än att satsa sig ur detta problem. Att satsa och sedan göra en ordentlig genomgång av vad som fungerar och vad som behövs för att saker och ting ska förändras. Det är enkel matematik att socialarbetare som mår dåligt på jobbet inte kan bemöta andra människor som mår dåligt på ett bra sätt. Säger socialsekreterarna att det är för tufft och svårt att jobba som utredande socialsekreterare så är det så. Det är bara att gilla läget och göra något åt det. Är det problem med kunskapsnivån? Hjälp dem att bli bättre. Är det för hög arbetsbelastning? Fixa bättre arbetsförhållanden. Fixa det som behöver fixas och börja sen prata om vad vi vuxna behöver göra för att barn ska må bra. Det kommer att krävas samarbete över gränserna, över alla gränser. Det kommer inte finnas någon offentlig instans som på något sätt inte är inblandad när det gäller barns välmående.

Det är dags att vi tar detta problem på allvar. Varningslampan har lyst länge nog. Det måste hända något, annars tappar vi för många barn. Även om jag ogillar att prata om pengavärden i samma mening som människovärden så kostar barn som far illa mycket pengar för samhället när de blir äldre när de blir föremål för t.ex. LVU eller psykiska sjukdomar, självmord m.m. Varje kommun kan spara pengar på att satsa pengar, det gäller att tänka långsiktigt. Föremål för mina tankar och funderingar kommer att bli Eskilstuna kommun för att det är i Eskilstuna jag är född och det är i Eskilstuna jag jobbar och det är i Eskilstuna jag förhoppningsvis kommer att få mitt första barn.

Eskilstuna kommun har problem som politikerna behöver ta tag i och jag kommer att återkomma till detta i flera kommande texter. Jag tror att makten alltid kommer att motsätta sig saker som inte kommer från dem själva och jag tror numera att det enda sättet att få igenom en förändring är att vi, folket, kringgår dem eller tvingar dem. Vi har valt våra politiker och vi behöver också se till att de sköter sitt jobb. Enligt 5 kapitlet 23 § punkt 6, i Kommunallagen behövs det endast fem procent av de röstberättigade i en kommun med en önskan om en folkomröstning i en specifik fråga för att fullmäktige måste initiera en folkomröstning. Nu ska varje människa veta att en folkomröstning bara är rådande, dvs. politiker kan fortfarande köra över folkets val. Men det är fortfarande ett kraftigt verktyg som vi, folket, har att arbeta med. Det positiva är att det finns fler verktyg det gäller bara att veta hur vi ska använda varje enskilt verktyg på bästa sätt.

Jag tror det handlar om en kamp och jag har en uppmaning till dig som tror att slagord kan ersätta konkreta åtgärder och en tydlig plan. Det är en uppmaning även till dig som tror att den magiska formeln mot förtryck av människor och vidriga politiska maktspel är att vi behöver älska varandra mera. Kom inte tillbaka hit. Jag slösar bort er tid och det gör ni själva också.

Med det sagt så hoppas jag detta ska bli början på något positivt. Jag hoppas på läsare och intresserade. Detta är inte en fråga som bara berör barn som far illa, det handlar egentligen om mer än så. Det handlar om vårat välmående, om sjukhus, försäkringskassa, socialtjänst, skola, krav, pengar, sociala normer, plattskärm och integritet, men framförallt så handlar det om livet och framtiden; våra barn.

Citat – Anna Jörgensdotter

september 26, 2007 / / Inga kommentarer

Vill bara dela med mig av något jag nyss läst och samtidigt uppmana alla som nu kanske läser det här att köpa boken: Blir du ledsen om jag dör? av Andreas Gustavsson.

Det är Anna Jörgensdotter som skrivit på baksidan på hennes bok. Det går också att läsa på ETC hemsida
Jag tycker det är snyggt och viktigt.

”Det är omöjligt att inte påminnas om sin egen utsatthet och nakenhet och förödmjukelse; den som blir när den som man vill inte vill en tillbaka. Hur jävla helvetiskt ont det gör att inte vara önskad, behövd, älskad… Hur fult det är att vara svag, hur svårt det är att vara stark, hur önskvärt – kanske livsviktigt – det är att vi får berätta hur det verkligen, verkligen känns.” 

Vänner

september 25, 2007 / / Inga kommentarer

Vad är det med serien Vänner som gör att den är så bra?
Det slog mig att den serien var ofattbart populär när den gick och håller än idag när jag kollar på repriserna.
Sambon säger att serien är så populär för att serien innehåller välskrivna karaktärer plus duktiga skådespelare. Kanske är det bara det. Själv vill jag nog gå lite längre och säga att det faktiskt har att göra med att dessa vänner alltid är vänner att det är okej att vara som dom är. Det blir aldrig intriger pga. att den ene eller den andre är sur och avvundsjuk. Bland alla dessa ibland galna och neurotiska beteenden så är alla okej. Jag tror att det är därför serien lockar för trots att de blir arga på varandra och står och skriker på varandra och alla andra galna beteenden så är alla okej och de är alltid välkomna till varandra. Det är ingen som blir sur när man stormar in för att låna en skål. Det mesta är okej bland dessa 6 vänner. Det är 6 st väldigt olika sköna individer som aldrig skulle göra något medvetet ont emot varandra.

Kanske är det just det kanske är det något annat jag vet inte för det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör serien så bra. Jag tror det är nyttigt att försöka hitta kärnan till att serien upplevs som bra. Det skulle vara intressant att höra de som hatar den serien bara för att få höra deras argument.

Hur som helst så kommer jag fortsätta titta på repriserna när jag har lust och behöver skratta.

Jag skulle vilja vara som Stefan Sundström

september 24, 2007 / / Inga kommentarer

Jag måste bekänna!
Jag skulle vilja vara mer som Stefan Sundström. Han är en av de få som på något sätt klarar av att vara vulgär och på samma gång poetiskt och det har mig veteligen aldrig varit tal om att han ska lynchas av Feministmobben. Ta bara det här exemplet:

”[…] jag tror alla dom där sugscenerna som män vill titta på handlar jävligt mycket om en längtan efter att bli ammad, att få vara sådär flödande som en ammand kvinna. Det är ju liksom vårt sätt att ge liv. Jag tycker det är ett slags kärlekshandling att låta det gå i ansiktet på en tjej och en kärlekshandling av tjejen att ta emot det.”
(Stefan sundström, Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser sid 59 ETC förlag)

Allvarligt!? Men han skriver ju sen också:

”Men sex handlar väl jävligt mycket om egentligen om att åka in i ursprunget så att säga, att lösa upp sitt avskilda jag i urvätskor, skvalpa omkring i nåt kosmiskt som är större än en själv liksom? ”
(Stefan Sundström samma bok samma sida)

Det här det här jag gillar med honom. Han kan vara ärlig, vulgär och inte på något sätt försöker han skriva rätt eller på rätt sätt. Han verkar stå för den han är med allt det innebär, du vet ångest och mod. De spelningar jag har sett med honom så tycker jag att han är jävligt avslappnad och alltid villig att ge lite av sig själv. Han rockar faktiskt otroligt mycket med sin nylonsträngade gitarr, sin whiskyröst och sitt munspel. Jag vill inte utge mig för att veta så speciellt mycket om honom men det jag läser om han så verkar det mesta handla om att göra musik, försöka passa in som alla andra med dotterns basketmatcher och trädgård, kärleksproblem, svåra tider med för mycket tv och tvspel och om att jobba, tjäna pengar osv. Han gör det han vill göra och det är väl kanske det som jag är mest avundsjuk på. Han åker fortfarande på turne och lirar ibland ruggit bra ibland inte alls bra men han får åka omkring. Han har inte det här åtta till fem strulet och han verkar vara jävligt fri på många sätt. Fri i sinnet fri att göra vad han vill trots alla måsten och borden.

Jag säger inte att han sina problem det tror jag alla har, problem alltså, men han verkar ändå ha en del av det där som jag skulle vilja ha mer av. Mod att göra det jag själv vill, mod att stå för det man gör, mod att skriva det som faller en in och att göra det som på något sätt känns rätt.
Jag vet, jag vet, jag skapar en fantasifigur men jag vill för fan göra det så låt mig göra det.
STEFAN SUNDSTRÖM är min IDOL ….

åh fy fan nu trycker  jag på sendknappen…..
puh

Söndag = njutånger

september 23, 2007 / / Inga kommentarer

Söndagar är ”njutångest” för mig. Ni vet när man tycker att saker och ting är skönt och trevligt samtidigt som man får traktorångest. Mina söndagar brukar ofta vara väldigt långsamma och det händer sällan något speciellt spännande. Jag tycker det är jätte skönt men ibland så sköljer ångesten över mig då jag kommer på att jag har fem dagars jobb framför mig. Det är på söndagar jag börjar gå igenom i mitt huvud vad som skall göras och när det skall göras och på vilket sätt. Det innebär alltid lite svett i pannan och en vilja att krypa under täcket och aldrig visa mig igen. Det är njutånger! Jag njuter samtidigt som jag har lätt ångest.

Jag bara älskar söndagar!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Känslan.se

Tema av Anders Noren — Upp ↑