Sida 16 av 18

Hjälte i 20 min

20 minär exakt så länge efter att filmen Bourne Ultimatum har slutat som jag hela tiden tror jag att jag kan klättra på väggar. Jag menar det han, huvudrollsinhavaren Matt Damon  överlever, hoppar och springer är väl ingen match, eller? När jag gör mitt första försök att springa på väggen och samtidigt låtsas slå någon i ansiktet ramlar jag omkull och min stolthet faller lika hårt som min  späda kropp  faller i den blöta  asfalten. Det är konstigt vad en film kan få en till att tro att man kan göra.

När de hetsiga 20 minuterna var över så gick jag och en vän och tog en öl. Vi prata om det är tur/ödet när man blir kär. Jag hävdade att det inte handlar om tur eller ödet utan att vi alla gör väl avvägda val, chanstagningar och tar oss mod vid rätt tillfälle vilket leder oss dit vi vill. Det kanske på sin höjd är tur att man lyckas se varandra men sen är det helt och en fråga om ansvar och handlande för att komma dit man vill.  Det var min bestämda uppfattning. Vi  kom inte fram till något definitivt svar förrän tre andra människor tyckte de skulle få sitta vid vårat bord, vilket de fick.  En av tjejerna som satte sig visade sig vara 10 år yngre än mig. Att sitta på puben och dricka öl och träffa en person som är 10 år yngre än mig fick mig att inse att jag är ganska gammal. Det är varken speciellt roligt eller tråkigt det fick mig bara att inse att jag faktiskt inte är 22 längre.

Jag ska skärpa mig

Okej! Hela tanken med att driva känslan har väl kanske inte fallit så väl ut.  Den fungerar inte att vara allvarlig hela tiden och flåshurtigt komma med etik och moralfunderingar hit och dit. Jag har funderat på vart det hela ska ta vägen och det är det här jag har bestämt mig för.

Känslan.se:

  • kommer att finnas kvar och jag tänker i fortsättningen inte alltid  försöka skriva något dödligt allvarligt varje gång jag skriver
  • Kommer att få ett forum. Det tar lite tid att fixa ett sådant och jag tänker inte gå in på detaljer men det är svårt
  • Kommer att uppdateras oftare
  • Tar gärna emot  andra villiga skribenter hör av dig till mig i så fall.

Sådär!

Vad skönt. Nu får vi se vart det hela leder. 🙂

Du är saknad

Detta skrev jag för flera år sedan och var faktiskt det enda jag lyckades skriva efter att en god och speciell vän tagit livet av sig.

Ett stort svart hål var det enda du lämnade efter dig. Jag kastar in så mycket saker jag bara kan och som ett svart hål bör så slukas allting upp och det som finns kvar är, om möjligt, ett ändå större svart hål. Jag kastar in min ångest, förvirring och saknad och allt jag får tillbaka är ett större svart hål. Du hade säkert dina anledningar men jag kommer aldrig att sluta undra; varför? Du är död och kommer aldrig att kunna förklara för mig varför du inte såg någon utväg. Inte för att det spelar någon roll men jag saknar dig, vill ha dig tillbaka, vill ta det där viktiga samtalet som vi skulle ha haft den där söndagen. Jag hade kunnat hjälpa dig så gott jag någonsin kunnat. Nu gav du mig inte ens chansen. Jag mår så otroligt dåligt över att behöva grubbla över om det var du som inte gav mig chansen eller om det var jag som inte tog den. Tog eller är det fick jag inte chansen? Jag kastar in frågan det i svarta hålet och hoppas på ett svar. Det kommer liksom aldrig något svar tillbaka, det har jag lärt mig nu. Två saker till har jag lärt mig. Det är att döden och livet går hand i hand och att det inte är obligatoriskt att leva.

Du är saknad.

Olika drömmar

Det finns många olika drömmar. Drömmar under ljuvlig sömn, dagdrömmar, framtidsdrömmar, mardrömmar, kärleksdrömmar m.m. Listan kan göras längre men de har alla en sak gemensamt; drömmar är inte verklighet de är illusioner t.ex. mål, rädsla och hopp. Mina nattliga drömmar kommer jag sällan ihåg och jag hoppas att det beror på att jag sover gott. Jag har andra drömmar. Jag tänker att gör det mig gott att drömma även fast det skadar och sårar mig fruktansvärt när drömmen inte går i uppfyllelse. Det är okej, för jag älskar att drömma! Drömmar är min potential.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑