Känslan

Kategori: Livet

  • En titt på motståndaren

    Ibland får jag intrycket att jag för en ojämn kamp emot den mäktiga motståndaren allt och livet när jag i själva verket bara möter mig själv.

    Det uppstår ofta när allt i livet på sin höjd är ett ”jaså” och alla människor talar sanningar men det är inget nytt för du har hört och avfärdat allt. Det är när det känns som att alla vägar leder till en vägg. När orken för att kämpa för länge sedan försvunnit och allt är svart och tankarna alldeles för många för att kunna sorteras och hanteras.

    Det är då energi läggs på att försöka hitta någon eller något att skylla på, slå eller övervinna i en duell. Tittar jag på mig själv så upptäcker jag att allt som oftast är det endast en själv man möter i dessa kamper. Jag är övertygad om att vi i extremt svåra stunder i livet inte ser att motståndaren endast består av en själv. Det finns ingen som vi kan skylla på eller ens lägga ner vår energi på för i slutänden måste du titta dig själv i spegeln och finna att den tuffaste motståndet är det du som står för. Det spelar ingen roll hur orättvist livet är eller hur illa behandlad du blivit, det är du själv som måste hitta vägen ut. Jag tror att vi själva erbjuder det största motståndet och det är en väldigt svår sak att hantera. För hur vinner man över sig själv och går vidare när man hela tiden springer in i samma vägg som är fylld av sprickor från egentillverkad dumheten och/eller andras tillsynes fruktansvärda svek och illdåd emot en?

    Jag tycker jag ser det hela tiden. Människor vill lägga sina problem utanför sig själva, jag är definitivt inget undantag. Tankar som t.ex. om hen bara kunde göra sådär eller om hen bara kunde vara lite mer av det där eller om jag bara fick det där osv. är att externalisera problemet. Det finns någon slags koppling till att våga släppa taget som jag skrev för snart 5 år sedan. Att släppa taget har jag kämpat mycket med och ju mer jag fortsätter att kämpa med det så blir det allt tydligare för mig att det endast handlar om mig själv och mina egna problem. Så när jag vägrar släppa taget så är det inte av kärlek till någon annan eller någon slags svårighet som någon skapar (vad som helst egentligen) utan det handlar om någon obeskrivbar kärlek till mitt eget helvete som jag inte vågar släppa taget om. Jag tror att alla mer eller mindre har samma problem. Varför det är så går att förklara genom vända sig till teorin. Systemteori, sociologi och transaktionsanalytisk psykoterapi är det som ligger mig varmast om hjärtat och jag skulle kunna ösa ur mig teorier om varför det är så men vad ska det egentligen hjälpa? Varje del av våra känslor är unika med vår egen signatur och behöver hanteras därefter. Utifrån det jag lärt mig teoretiskt så hävdar jag i sten att motståndet ligger helt och hållet hos oss själva.

    Var snäll emot den här motståndaren, tydlig och framför allt modig, ärlig, kärleksfull och respektfull så kommer du att kunna hitta nya vägar att gå på. Inget av det här kommer utan ett aktivt beslut och en ärlig förståelse för att misslyckande och kris är del av kampen mot din största och värsta motståndaren du någonsin kommer att möta.

    Jag har börjat titta mer på min motståndare och jag gillar verkligen inte vad jag ser. Många saker skrämmer mig och det som kan göra mig extremt ledsen är hur ofta han vinner och stoppar mig från att utvecklas. Du har en du med, hur ser din ut?

     

  • 15 sätt att förbli olycklig

    1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.

    2. Skyll din olycka på andra.

    3. Använd ”om bara” så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.

    4. Jämför det du har med andra.

    5. Var alltid allvarlig.

    6. Försök alltid att göra alla till lags.

    7. Säg aldrig nej.

    8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.

    9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.

    10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda den genast.

    11. Om någon kritiserar dig, förstora det.

    12. Behåll alla känslor på insidan.

    13. Förändras aldrig.

    14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.

    15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.

    *kram* <3

  • Lycka

    Lycka är kanske vår mest grundläggande inre drift men definitionen och vårt sätt att sträva efter det varierar kraftigt. Det som gör lycka så svårfångad är kanske inte bara att vi inte vet hur vi ska uppnå den, utan att vi har så svårt att hålla kvar den. Jag tror att vi, dvs. många av oss, har lätt för att nedslås av motgångar även i de allra lyckligaste stunderna i livet.
    Varför?
    Det finns inga enkla svar på den frågan men jag börjar så sakteligen tro att lyckan kommer om livet är fyllt av handling, mening och strid. Att jag i detta varande i livet hela tiden söker en seger utan krig genom att söka lycka, enbart för min egen skull.
    Jag själv är en sådan person som behöver få vara ledsen ibland. Folk talar faktiskt om för mig att jag borde vara mindre pessimistisk men jag ser det som att jag bara försöker vara realistiskt. Den verkliga världen jag ser är inte rättvis och för det kan jag bli ledsen men inte på något sätt uppgiven eller hopplöst förvirrad i sorg och bitterhet. När livet är svårt för mig så är jag ledsen för det men inte på något sätt nedslagen, jag är bara ledsen. Det innebär alltså att jag är nästa dag kan vara fylld av kämpaglöd och iver att komma vidare i livet. Jag kan också gråta av lycka över en fantastiskt god äppelpaj och vara extremt lycklig när jag får leka med mina barn eller få lyssna när en fantastisk person och vän väljer att sjunga för mig över en knastrig mobiltelefon. Jag behöver dessa kontraster för att känna att jag lever, det tillhör mitt liv. Det jag är dålig på är att prata om den lyckliga känslan jag faktiskt också har. Det är för att den inte behöver bearbetas på samma sätt som min ledsamhet behöver.
    Jag tänkte ändå att jag behöver ändra på det. För det finns en misstänksamhet mot lycka och ett konstigt antagande att förmår man fånga lycka så kommer det inte att vara, typ att man alltid får betala ett pris. Det kan inte vara sant. Mår man bra så förtjänar man att må bra och inge jantelag i världen kan ta bort den rätten.

    Utgångspunkten måste vara att vi finner glädje i oss själva och den inre lyckan vi då känner blir en källa att ösa ur när vi kommer i kontakt med andra människor. Därför ska jag i fortsättningen även skriva och prata om saker när jag är lycklig.

  • Familjedrömmar

    Jag har en stark dröm om att kunna vara lycklig en vanlig knegardag. Ni vet där man lämnar ungarna på dagis åker till jobbet och får allt att fungera där och avslutar med att hämta barnen och eventuellt handla sen laga mat tillsammans med den man älskar och känna den där korta men intensiva känslan av lycka som kommer från ingenstans. Jag drömmer alltså om att få känna att det inte är någon speciell dag men att jag är lycklig. Jag drömmer om att känna lugn och harmoni och vara med någon person som jag älskar och som älskar mig, där det råder en acceptans och en respekt för varandras varande i livet.
    Min dröm innehåller inte en harmonisk familj utan den innehåller kaos, irritation, misslyckande och tårar för det är en del av livet. I min dröm är vi en familj som lever med allt detta och ändå kan ta tillvara på alla lyckliga stunder som livet erbjuder en vanlig knegardag. Jag drömmer om att det finns ork till kärlekshandlingar under hela tiden vi ses och när vi går till sängs. Jag drömmer om att det finns något i familjerelationen som ger alla energi och mod att vara dom vi egentligen är och där det är tillåtet att blomma ut till de fantastiska varelser vi egentligen är.
    Det jag drömmer kallas kanske i andra sammanhang för kärlek. Jag vet inte. Jag vet dock att jag har börjat misstro att min familjedröm verkligen går att uppnå.

    Finns min familjedröm på riktigt? Finns det någon som verkligen kan känna lycka en vanlig tråkig knegardag?

    Undra hur svårt det kan vara.

  • Att hålla reda på sig själv

    Ingen kan frånta mig ansvaret att ta hand om mig själv, inte heller kan jag ge bort ansvaret till någon annan för det är inget en annan person kan bära. För mig är det en befrielse att veta att den som kan släppa mig fri från mitt mentala fängelse är jag själv. Visst kan jag behöva ha hjälp av människor som säger att jag är okej, att jag är älskvärd när jag som mest tvivlar på det men det är inte alls samma sak som att någon tar över mitt ansvar för mig själv, utan det är att följa mig i min utveckling.
    Även om jag inte skulle ha några vid min sida så är jag ansvarig för mig själv. Ingen kan lida mer av mitt icke-varande som jag själv. Jag är herre över mina egna nederlag, misstag och felsteg. Jag kan när som helst bestämma mig för att göra en omstart och om jag misslyckas kan jag inte skylla på er, livet eller någon slags övermäktig gud eller öde.
    Att vara ansvarig för sig själv är att våga skapa nya vägar för sig själv och på riktigt älska sig själv. Är du ensam, olycklig eller fast i en situation så förändra scenen. Skaffa nya skådespelare, statister, måla om kulissen och skriv om pjäsen. Blir det inget bra pjäs så skriv en till men ge aldrig, aldrig upp. Det finns lika många pjäser som det finns fantasier i världens människor.

    Herbert Otto ska ha sagt något i still med: ”Förändring och utveckling äger rum när en människa tar risker och vågar börja experimentera med sitt liv”. Jag vet att det är fantastiskt att experimentera med sitt liv det ger lycka och oväntade små mirakel samtidigt som det är en extremt påfrestande resa. Det här experimenterandet är viktigt för oss men något som jag tror att vi människor i allt högre grad slutat med för att det helt enkelt är en för riskabel resa att göra. Vad som är riskabelt är jag osäker på men jag tror det har att göra med att vi är rädda för att bli ensamma när vi kliver ur vår egen självuppfattning. Jag tror alltså att rädslan att bli ensam är större än driften att utvecklas mot något man inte vet vad det är,  därför stannar vi kvar i det vi har och känner oss trygga med det. Av någon anledning så hamnar vi förr eller senare i ett tillstånd där vi börjar tvivla och en olycklig känsla börjar gro inom en. Oftast tror jag det handlar om att man stagnerat, att det trygga blivit tråkigt och förutsägbart och då börjar man ofta må dåligt och livet ifrågasätts. Det är egentligen ingen skillnad på dom som inte har någon det är samma typ av lidande.

    Jag tror att alla kan förändra sitt öde, alla kan ta sig ur sitt icke-varande och upptäcka att det finns något inom sig som vill ut.  Alla kan fatta beslut om att på riktigt förändras och aktiv arbeta på att få bort allt omotiverat motstånd mot förändring. Alla kan nå dit genom att handla konkret, aggera istället för att göra tankekullerbyttor på sin föreställning om handlingar man själv gör och andra människors åsikter om dem. Alla kan aktivt arbeta på att lära sig mer om hur man själv tänker med hjälp av ett utforskande beteende över vad som verkligen tillfredsställer ens behov.

    Här kommer ett konkret tips:
    Öva på att känna som du aldrig har känt förut. Använd dina sinnen som du aldrig tidigare har använt dom. Pröva att se, höra och röra på ett sätt du aldrig tidigare gjort. Skapa något utan att kräva perfektion och fundera på vilket sätt du beter dig självdestruktivt genom att lyssna på vad du säger till dig själv och till andra i din omgivning, se dom i ögonen, lyssna till orden och respektera processen som uppstår när människor drabbas samman genom att vara övertygad att det för dig framåt.

    Ingen förändring kommer att äga rum utan hårt arbete och smutsiga händer. Det finns inga snabba fix, bloggar, böcker, piller eller saker att lära sig utantill.
    Jag vet inte mycket i livet men jag är övertygad om detta:
    Vi finns till, vi är, vi är här, vi blir, vi skapar vårt liv och ingen skapar det åt oss.
    Livet är en gåva och det är upp till oss vad vi gör med den gåvan.

     

  • Med kärlek som vapen

    När världen känns hård och kall

    och tycks stå utanför all kontroll

    när hat på en sekund kan förinta så mycket gott

    och beröva människan på all sin kraft

    när trösten inte finns

     

    det är då vi måste älska mer

    och se dem som finns kvar

    vi måste låta dem som går ensamma genom livet

    få vandra med oss

    vi ska aldrig glömma

    men alltid blicka framåt

     

    vi måste ta ett ett andetag i taget

    och inte låta hat föda hat

    för kärlek är vårt starkaste vapen

    /Dikt av Joy

  • Att våga starta på nytt

    Ett steg i livet som är kopplat till det svåra ”släppa taget” är just fortsättningen – ”att starta på nytt”. Detta kan gälla allt från förhållanden till arbete eller en längre flytt etc. Det är inte det lättaste att ta steg ut i en okänd framtid och inte allt för sällan behöver man en liten klapp på axeln – eller till och med en spark i ändan! För om vi aldrig vågar göra några förändringar i våra liv, hur ska vi då kunna vara öppna för möjligheten att nästan förändring kanske gör vårt liv lite bättre. Om vi inte vågar kasta oss ut med risken att vi trillar lite då missar vi kanske det bästa av allt. Vem vet, kanske snubblar du över nåt som ska visa sig vara något du länge önskat? Jag vill uppmuntra alla att lyssna inåt – att känna efter om det är så att man gör val i livet som mest är baserade på vad andra tycker. Vem är du och för vems skull är du den du är?

    Tvivlar du? Tvekar du? Vågar du inte? Är du rädd för vad andra ska tycka och tänka? Lyssnar du på dem med positiva saker att säga eller bryr du dig bara om dem som vill trycka ner dig och stå i vägen för dig?

    Då vill jag bara säga:

    Låt ingen säga att du inte kan göra det du vill.

    Låt ingen ta din lust ifrån dig.

    Du kan vara precis den du vill vara.

    VAD som helst är möjligt, det enda som krävs är beslutsamhet.

    Tro på dig själv, tro på att allt som finns i livet finns tillgängligt för dig.

    Men glöm inte att vara en god vän – en förstående, lyssnande och ödmjuk människa. Du kan vara allt det och samtidigt nå dit du vill. Vad du än strävar efter så glöm inte de människor du har i ditt liv. Det du uppnår är tusen gånger underbarare att uppnå om du har människor runt dig som du älskar som du kan dela det med.

    Varje sekund är en ny chans att börja på nytt, ta den. ”The past is now another land”

  • Att slitas mellan dåtid och nutid

    Ibland kan det förflutna göra sig påmint. Det kan dyka på en helt plötsligt genom en doft, en röst eller en dröm. Minnen som slumrat under lång tid blir plötsligt klarare än någonsin. Förmodligen har alla några minnen av avgörande ögonblick i ens liv då det kändes som om man förändrades för gott. Man tror aldrig att man ska bli densamma igen. Och det blir man förmodligen inte – både på gott och ont. Men kanske behöver en dålig erfarenhet inte bara medföra dåliga saker? Det är ju en del av livet att falla, resa sig på nytt och fortsätta gå. Men ibland kan det vara bra tungt. Då får man ta pyttesteg istället. Och så plötsligt inser man att man gått rätt så långt och finner sig plötsligt lite lättare om hjärtat. Och så ibland känns det som att ingen tid har passerat, att såret blöder mer än någonsin och du förstår inte varför tiden inte läker? Jag har inga svar på varför. Jag förstår inte riktigt eller vill inte förstå varför livet och människor ibland fungerar som de/det gör. Men jag vet en sak och det är att hur mycket jag än ser tillbaka så kan jag inte gå tillbaka i tiden. Och om jag verkligen kunde det, skulle jag ändå göra det?

    Livet tar o livet ger. Vi kan minnas igår, vi kan sakna tills vi går sönder men det farligaste med att ständigt leva i bleka minnen – hur fantastiska de än är, det är att vi fråntar oss själva möjligheten att skapa nya.

    Joy

  • 3 värdefulla ord för ett rikt liv

    Medvetenhet

    Att bli medveten är häftigt. Det handlar om att se sig själv från olika håll, att se livet och skeenden från olika utgångspunkter. Du är medveten om dina handlingar och dina tankar och därför har du också möjligheten att påverka dem och förändra dem i en positiv riktning. Många människor lever sina liv omedvetna om varför de gör saker och varför de beter sig som de gör, de ifrågasätter sällan sig själva men är väldigt snabba att påpeka fel hos andra. Detta gör de nog vanligtvis inte av elakhet – det är bara mycket bekvämare så. För så fort man blir medveten om att man kan se saker ur olika perspektiv – ja då märker man snabbt att det inte alltid finns en sanning eller ett rätt sätt att göra saker på. Det kan ibland kännas tungt att vara medveten, man kan nästla in sig i tankar och funderingar som gör att man varken vet ut eller in – för man analyserar både sig själv och andra. Jag tror på en balans – jag tror att det är en gåva att vara medveten och att ibland ifrågasätta sig själv och livet – för den som söker kommer då och då fram till insikter som kan ändra ens tillvaro på många sätt.

    Insikt

    Att komma till insikt om saker är så nyttigt och bra. Att få aha-upplevelser som är ett tecken på att man ständigt utvecklas och att man trots att man har sin grundpersonlighet alltid har en chans att förvalta nya insikter och göra små förändringar i sina tankemönster – som i sin tur ofta mynnar ut i ett bättre bemötande mot andra. Att komma till insikt kan också vara skrämmande; man kanske inser att man under väldigt lång tid betett sig eller handlat på ett sätt som inte är positivt för varken sig själv eller andra. Men istället för att klandra sig och älta detta som varit bör man (anser jag) tacka för denna insikt och denna chans till förändring – det finns ingen anledning att upprepa negativa mönster bara för att ”jag är som jag är” eller ”det har alltid varit mitt problem”. Ditt förflutna må utgöra en liten del av den du är idag, men det finns ingen anledning att låta det avgöra vem du är imorgon.

    Perspektiv

    Att se saker ur olika perspektiv är bland annat nyttigt i bemötandet av åsikter som skiljer sig från ens egna. Innan man ifrågasätter någons ställningstagande kan det vara relevant att känna till vem den personen är och vad den har för tidigare erfarenheter – vi har ju alla formats av den uppväxt och de människor vi omgetts med och ibland till och med fått åsikter ”med på köpet” från tex föräldrar. Att se en sak från någon annans perspektiv är otroligt nyttigt – inte för att det nödvändigtvis får oss att ändra åsikt, utan för att det får oss att förstå den andras utgångspunkt till varför den tycker som den gör. Man behöver ju verkligen inte tycka lika (och som jag är väldigt noga att påpeka här – mina uttalanden och åsikter sägs från mitt perspektiv och bara för att jag uttrycker dem som ”min sanning” så menar jag inte att de behöver vara sanning för alla.)

    Sen har vi mitt favorit-forum för perspektiv och det är de stunder då man inser hur lyckligt lottad man är. Och med ”bra” menar jag dels det enkla som många  tar för givet i ett såpass väl ställt land som Sverige -att vi bland annat har rent vatten och en dörr att stänga om oss (vilket tyvärr inte gäller alla då vi – skäms Sverige (!) har folk som tvingas leva som hemlösa) – och den enkla saken som tyvärr inte alla får känna – att man är frisk. Det är oftast inte förrän en större katastrof drabbar oss -som att någon blir sjuk eller dör,som vi inser hur skört livet är. Först då tänker vi på allt det vi vill göra och allt det vi borde sagt till dem vi älskar.

    Det gäller också att ta tillvara på små enkla saker i livet (som inte handlar om materiell framgång eller popularitet på olika sätt) – utan de små stunder som finns tillgängliga för oss hela tiden. Det kan vara att hålla någons hand eller att ta en promenad ihop med sin mamma. Det betyder inte att det inte är ok att vilja sträva framåt, att önska sig saker eller att vilja lyckas. Men om vi bara fokuserar på det så riskerar vi att missa mycket fint på vägen. Och det vanligaste som man får erfara när man för länge stirrat sig blind på ”att om bara det här händer så blir jag lycklig, eller om jag bara har råd att köpa den saken” är att när man väl nått det målet så tar man sig inte ens tid att njuta av det, eller att vara stolt över sig själv – utan man börjar genast sträva efter något nytt som ska göra ens liv fullkomligt.

    Jag tycker inte att det är fel att förgylla sitt liv med vackra saker, god mat, resor, fina kläder – ja vad som än berikar en. Men om det är det som alltid står i fokus och att man tror att just dessa saker är nycklar till lycka, då tror jag man är inne på fel spår. Och med dessa tankar – formulerade av mitt medvetna jag, baserade på insikter jag hittills kommit till och bearbetade utifrån mitt perspektiv– önskar jag er allt gott och hoppas att ni berikats med en eller annan ny insikt om ert eget liv.

    Love/Joy

     

  • Som aldrig förut

    Känn som du aldrig känt förut. Älska som du aldrig älskat förut. Berör andra som du aldrig har berört andra.  Skratta som du aldrig tidigare har skrattat. Gråt som du aldrig tidigare har gråtit. Gå som du aldrig tidigare har gått. Se saker du aldrig tidigare har sett. Vissa din kärlek som du aldrig tidigare har visat den.
    Livet är en gåva som vi måste vårda idag och i framtiden tills det tar slut. Det har inte bara att göra med att leva här och nu det har att göra med att ta vara på det som är du, det som finns omkring dig idag, nu. Det finns inget mer unikt än du. Det fina är att vi alla är unika och fulla av potential det handlar enbart om att låta det blomma ut.