Björklund vill ta hårdare tag mot allt skolk som förekommer med sitt förslag att Skolk ska skivas in i betyget. Jag gillar inte detta. Varför ska barn och ungdomar hållas ansvarig att gå till något som de själva inte valt. Vi vuxna jobbar och det är något vi har valt. Vi får också betalt för det. Det är helt klart rimligt att kräva att vi ska komma i tid till vårt arbete. Ett barn däremot har inte valt skolan utan blivit påtvingad denna utbildningshets. Jag anser att ansvarig skola ska får en reprimand av något slag om elever skolkar över ett visst antal timmar. Skolkar elever så har skolan inte lyckats få eleven tillräckligt motiverad och därmed bör de straffas. Kanske så skulle rektorn helt enkelt kunna använda det som ett lönegrundande kriterium. Har läraren mer än 20 timmars total olovlig frånvaro från eleverna så får de ingen lönepåslag.
Det handlar om vem man sätter krav på. Det är inte rimligt att förvänta sig att en stökig elev som har en mamma som missbrukar och en pappa som är död, att komma till skolan varje dag och vara lugn och harmonisk? Det är inte rimligt att en elev som känner sig kränkt och missförstådd av såväl lärare som klasskamrater ska få en prick i betyget och dessutom få lida för det när blivande arbetsgivare tittar på betygen. Det är befängt.
Jag tycker däremot inte att det är befängt att hålla skolan mer ansvarig för de elever som inte kommer till skolan. Det är inte orimligt men då behöver ju skola mer resurser också. Det är inte okej att gnälla på våra barn att de inte sköter sig och att skrika att skolk är oacceptabelt om vi inte erbjuder det bästa som går att få och att verksamheten är något som är anpassat till individens behov och förutsättningar. Barn behöver tillit, respekt och tydliga ramar för vad som är okej och inte okej i en relation till vuxna. Det hör till sakens natur att de inte kommer följa allt vi säger och vi ska inte staffa dessa barn för hårt.
Det är inte okej att skriva in skolk i betygen för det sänker bara mer än det någonsin kommer att göra nytta.
Instämmer till fullo i detta inlägg. Skolan skyller alltid i från sig och hävdar att det är föräldrarnas ansvar oavsett vad som sker i skolan och detta trots att skolan, dess miljö och andra elever, har från den dag barnet sätter sin fot där, den största inverkan på barnet, inte föräldrarna. Så klart är det hemmiljö och den sociala biten dom lägger grunden men föräldrarnas påverkan på barnet minskar drastiskt när skoltiden kommer.
Oavsett vad som händer och när det händer är det ALLTID föräldrarnas ansvar. Hur kan Ann säga något annat? Det är ju just därför det går åt helvete för många ungdomar idag för att de har ingen som sätter de där gränserna du pratar om. Och skolan har en stor inverkan på barn/ungdomar men om du från början uppfostrat ditt barn i vad som är rätt och fel, etik och moral och allt det där så överlever du skoltiden. Och visst det är inget bra sätt att sätta in skolk i betygen men om inte föräldrar rycker tag i sina barn (och det skulle gjorts mycket tidigare när de var små) så vems är ansvaret i så fall? Man kan inte lämna över ansvaret på någon annan för det. Det är ett stort problem i dagens samhälle att ALLA lämnar över problem på någon annan och tar inte ansvar för det som man ska ta ansvar för, vad det än är. Alla har ett eget ansvar för vad man gör, hur man är, vad man säger…. I allt. Ungdomarna har ett eget ansvar och det är förälderns uppgift att lära sina barn detta. Man måste ta konsekvenserna av sitt eget handlande, vart är vi annars på väg? Om ingen skulle behöva ta ansvar för sitt eget handlande, utan det är någon annanas ansvar vad jag gör. Hör ni inte hur dumt det låter?
Ett barn kan inte välja skolan för vi har skolplikt i det här landet. Och så länge vi har det så måste vi följa det. Det går inte att jämföra med en vuxen som går till sitt jobb och får betalt för att vi valt det. Hur skulle det se ut om man bröt alla lagar och regler som finns? Inte ett trevligt samhälle att leva i.
Skolan har visst ett ansvar för att elever skall uppnå att bli godkända i tex. kärnämnena. Och det är en stor utmaning för dem som arbetar där. Med bristande resurser och mer krav på sig som lärare är det inte lätt att hinna med alla barn/ungdomar. Skolan måste förändras för att ungdomarna ska lyckas bättre. Och det är en trög institution att förändra. Men om de som bär huvudansvaret för ungdomarna, alltså en vårdnadshavare, tog sitt ansvar så kanske lärarna i skolan kunde ha lite tid med de som behöver. De som hamnat snett av olika anlédningar, som att man bor i ett missbrukarhem eller inte har någon mamma eller pappa. Att hinna se dessa barn. Men när det är för många som tar plats för att man lämnar över ansvaret helt och hållet på skolan och inte ser sin del i det som förälder, utan tror att uppfostran är helt och hållet skolans sak. Tja då kan det bara gå HELT GALET!!!
Jar it, tror du missförstår mig en aning här för såklart har föräldrarna ansvar men som förälder kan jag knappast ansvar för en skolmiljö jag finner vara totalt galen, för lärare som skiter i mobbing och förtryck,, och tro mig jag vet vad jag talar om, som mamma till fyra barn, fosterförälder, kontaktfamilj mm…Det jag har sett av den svenska skolan som sägs vara så bram nej du det håller jag inte med om.
Skolan har i mitt tycke mer ansvar än att utbilda, tänk att det är människor de arbetar med och för. Oavsett hur barnen har det hemma, även om de har det aldrig så tryggt och bra så kan saker gå snett i skolan…vems är ansvaret då? Mitt som förälder? De är samma sak som att hävda föräldrarnas ansvar om något händer på dagis…alltså nog bör man kunna lita på personalen och deras kunnande vad det gäller barn och ungdomar, men tyvärr kan man inte alltid det. Jag skulle kunna rabbla upp hur många saker som helst som faktiskt visar, åtminstone vad det gäller det skolor jag har erfarenhet av, stora brister. Där bemötandet av elever är uruselt. När det sedan gäller ett barn eller en ungdom som skolkar så handlar det oftast om någon som inte mår bra…och tänk att det kan ju faktiskt vara i skolan personen inte , mår bra…att som du skriver då rycka tag i personen får oftast motsatt effekt.
Jag anser inte att det yttersta ansvaret för en dålig skola som formar ledsna eller stökiga elever är mitt. Jag måste som förälder vara trygg i förvissningen att mitt barn har det bra och blir mött med respekt och naturligtvis gäller samma sak eleven. Kan ju berätta om en liten söt händelse, när rektorn från en skola i min stad förvånat undrade hur vi på fritidsgården kunde ha deras stökiga, värsta ungdomar där utan att de agerade på ett dåligt sätt…ja du, det handlar i mångt och mycket om bemötande…Finns en mycket duktig person att lyssna till om du får möjlighet, Torsten Laxvik heter han och det han berättar om bemötande borde alla lyssna till, lärare, föräldrar mm.,
Sedan det du skriver när det gäller skola kontra uppfostran så har du faktiskt fel där också, för oavsett hur bra jag uppfostrat mitt barn när det gäller vad som är rätt eller fel så kommer vi inte ifrån att den dagen barnet börjar skolan minskar föräldrarnas inverkan/påverkan och det som påverkar barnet mest är faktiskt skolan, lärarna samt andra elever. Jag är inte där under skoldagen, där är lärarna och de andra eleverna…hur fan jag kan ansvara för vad som sker i skolan det förstår jag inte…Jag är fullt medveten om att lärare idag har en tuff situation med neddragningar de inte vill ha, med bristande resurser osv men att därifrån så gott som alltid skylla på föräldrarna det är verkligen att göra det lätt för sig. Problemen i skolan bör nog attackeras på ett helt annat sätt…samarbete är ett bra ord i sammanhanget men tja det funkar ju inte alltid så bra.
Så jag antar att om jag berättar för dig att min ena dotter blev kallad som trettonåring av sin lärare, för störd, psykfall, samt att han väste i hennes öra att han skulle se till att hennes liv blev ett helvete, då är det förmodligen mitt ansvar det också…nej du…lärare är inte alltid så jäkla bra eller duktiga…vi kanske skulle lyssna lite mer på vad eleverna har att berätta …tack och lov kan jag säga så finns det fler bra lärare än de dåliga men de dåliga, icklämpade brukar samlas på en och samma skola och där göra livet till ett mindre helvete för eleverna. Vem tar ansvar för lärares och rektorers idiotiska handlande? Deras föräldrar?
vill bara förtydliga att med dagis menar jag förskola för små barn…jag är fullt medveten om att det finns en läroplan även för de små men huruvida det är bra eller är jag däremot inte så säker på….
Inget ont menat mot dig personligen.
Nu pratar jag ur ett allmmänt perspektiv. Tyvärr är inte alla föräldrar som du Ann. Engagerade och tar sin föräldra roll på allvar utan lämnar det ansvaret till skolan och det är det jag menar. Huvudansvaret ligger inte på någon utav skolformerna, att uppfostra. Nu måste jag få säga att du har fel. All forskning visar på att det är vårdnadshavare (förälder eller någon annan som är utsedd till vårdnadshavare, spelar ingen roll) som har störst inverkan på barnet, oavsett ålder. Det är den/de personer som barnet bor hos och växer upp hos som har mest inflytande på barnet, även om barnet vistas större delen av sin tid i skolan. Men absolut så har skolan ett stort ansvar, det är inte det jag menar. Det står i alla läroplaner att man tillsammans står för omvårdnad, omsorg, fostran och lärande osv. Men om föräldrar lämnar över hela ansvaret till skolan att fostra, blir det väldigt galet.
Nu ska jag hård dra det lite så att det inte blir missförstånd igen.
Barnen får ändå med sig, värderingar, sociala koder, etik, moral osv hemifrån för de ser och hör hur föräldrar gör utan att föräldrar bryr sig speciellt mycket eller engagerar sig. Då spelar det ingen roll hur mycket skolan kämpar för att vägleda det barnet för det har blivit fel på vägen ändå. Och det visar all forskning. Om barnet växer upp med bristande engagemang från föräldrar eller en dålig ”miljö” och skolan kämpar med att vägleda barnet till en god samhällsmedborgare – som vi vill att alla barn skall bli – så har det fått med ett ”fel” bagage, om du förstår vad jag menar. Länken har felat från början och då är det svårt att rätta till utan rätt resurser och kraftiga resurser. För det är det som måste till i det läget. Uppfostran slutar inte bara för att barnet börjar skolan. Föräldrar måste ju fortsätta engagera sig i sina barn och inte tro att allt ansvar ligger på skolan så fort barnet börjar där.
Jag menar inte att du kan ansvara för situationer som händer i skolan. Självklart måste lärarna styra upp det där. Jag pratar om allt som barnet får med sig i sitt bagage under resans gång.
Jag ser detta tyvärr dagligen i mitt jobb med de yngre barnen. Vi kan säga tidigt vilka barn som kommer att få det jobbigt framöver för att det inte finns ett engagemang av föräldrar.
Jag är ledsen för det din dotter råkade ut för. Han skall inte få jobba i skolan en sån lärare. Jag skönmålade inte lärarna heller. Jag vet att det finns rötägg och jag har heller aldrig sagt att det är ditt ansvar, vad en lärare gör och hur den beter sig. Självklart är det skolans ansvar. Det finns något som heter kränkande behandling som hon blev utsatt för. In alls bra.
Precis som du är inne på som jag också skrev behövs det en förändring. En rejäl frändring. För självklart kan det inte fortsätta så som det är nu.
När jag skrev rycka tag i, menade jag ju inte handgripligen eller bokstavligen. Utan det handlar om resan barnet gör under hela sin uppväxt. Och det måste man ta tag i tidigt, ju äldre barnen blir desto svårare är det att ta tag i problemen och förändra ett beteende. Som jag skrev, vi ser saker redan i tidig ålder. Men många föräldrar är inte mottagliga eller vad det nu beror på, för det vi säger. Och då blir det ett problem längre fram och svårare att ta tag i när barnet kommer till skolan. Då är det så dax att reagera. To late!
Hoppas det blev lite klarhet i vad jag ville få fram.
Tror förvisso att problemet inte endast ligger i bristande engagemang hos föräldrar utan snarare i det samhälle vi lever i och att skolledning mm glömmer bort stora delar av det…Jag är inte så säker på att jag förstår vad du menar med engagemang…. de flesta föräldrar lämnar inte sitt ansvar, de gör så gott de kan och jag kan ju bara säga så här att bemötandet av föräldrar där skolan fått för sig att denne eller dessa brister, är oftast inte så trevligt. De blir en hetsjakt på föräldrarna som är helt galen. Sedan kan jag tycka, att som lärare, eller förskolelärare, döma eller tillskriva ett lite barn egenskaper som man tror de ska få senare i livet, nej då är man ute på farliga vägar och kanske till och med sitt agerande mot barnet faktiskt skapar eller tvingar fram ett icke önskvärt beteende…jag antar att du har hört eller läst om hur barn faktiskt lever upp till de förväntningar, goda som dåliga, som de ställs inför…
Det går egentligen inte att skylla enbart på skola, eller föräldrar…det hela är mycket större än så….och mycket måste förändras.
Ett exempel, en låg-och mellanstadieskola i min stad fick ett utökat antal elever och därför beslöts det att en helt ny klass skulle uppstå. En klass där man plockade elever från sju olika håll eller klasser. Att få denna klass till en sammansvetsad grupp insåg läraren direkt att det skulle bli mycket svårt… för att inte säga omöjligt. Hon ber då rektor om extrahjälp i klassen för att göra det så bra som möjligt för barnen som då var i tio-årsåldern.
Naturligtvis fick hon ett nej som svar och allt i klassen gick käpprätt åt helvete varpå barnen anklagades för att vara problembarn, föräldrar kallades till elevrådsmöten, där de i sin tur anklagades för att vara just det du skriver om, dvs föräldrar med bristande engagemang. Barnen i skolan mådde uruselt och för några av dem gick det mycket dåligt under flera år. Somliga blev uthängda som störande element och den stackars läraren var inte heller situationen särskilt mogen även om hon i det tidiga stadiet insåg att hon behövde hjälp. Således stjälptes en hel klass och skolmiljön var många av barnen blev olidlig.
Det här gick så långt att rektorn ej fick behålla sin tjänst, tack o lov för det, men innan dess hann de knäcka några barn ordentligt. Metoderna som användes anmäldes också men som vanligt har inte föräldrar en chans mot en lärargrupp med rektorn i ryggen. För tyvärr måste jag trots allt hävda att precis som polisen gör, håller en del lärare varandra bakom ryggen.
För övrigt kan jag berätta att dessa knappa tio-åringar utsattes för regelrätta förhör och sattes under sådan stor press att deras föräldrar inte ens kunde fråga den vanligaste frågan av alla; hur har det varit i skolan idag, utan att barnet bröt ihop. Dessutom hela den här historien upprepades i ännu en klass med samma trista resultat.
Så nej tyvärr min respekt för skola och lärarfolk är väldigt låg, därtill har jag sett för mycket och kan berätta många, många underliga historier om lärares samt rektorers agerande gentemot både elever och föräldrar.
Som du förstår är jag också starkt kritiskt till dagens skola….Men jag förstår vad du menar….tänk bara att det finns två sidor…inte bara lärarens bild av det hela….det finns alldeles för många problem i skolan som glöms och göms, tyvärr beror en del av det på bristande engagemang hos för många lärare…och då minns jag kvinnan som snart skulle vara färdigutbildad lärare o skulle börja sin första anställning och som hävde ur sig…”tja jag är där för att lära ut och de jävlarna som inte vill eller kan ta till sig undervisningen skiter jag” i ….”suck” vilken människosyn ska denna lärare förmedla till barnen? Just nu är jag väldigt tacksam att mina barn är stora och har överlevt en i flera fall vidrig skola och lika vidrig skoltid.
Nej usch det låter ju hemskt. Klart det inte får lov att vara så. Lärarna ska ju absolut vara förebilder och inte kränka barnen.
Och såpass hoppas jag att jag nådde fram att jag INTE vill att det ska se ut så i skolan. Så klart få det inte lov att gå till så. Föräldrar skall ju inte anklagas när skolan (inklusive rektor och lärare) inte sköter sitt uppdrag och det menar jag inte heller. Självklart mår barnen dåligt i en sån miljö och så får det inte vara.
Det är tråkigt att du tappat respekten för skola och lärare. Men jag förstår dig, efter vad du berättar. Jag är också kritisk till dagens skola. Jag tycker inte heller att den är anpassad efter hur samhället ser ut och det finns mycket att se över i skolmiljön. Men som sagt, skolan är en tungrodd miljö att förändra. Och det är de sämsta i sammanhanget. För det måste till en förändring nu när det sker sådana incidenter som du berättar om.
Jag blir ärligt upprörd och lite förvånad av det du berättar. Självklart står jag inte bakom sådana människor som kränker barn och uttalar sig på ett sådant sätt som du beskriver. Tycker det är fruktansvärt. Det är inte rätt i någon ände. Och det hoppas jag att du förstår. Jag skulle själv villa fråga den snart färdigutbildad läraren hur f-n hon tänker. Otäckt tycker jag. Usch!
Det är det enda jag kan säga just nu. Finner inte ord när jag läser dina beskrivningar.
Vill bara säga tack för att ni delar med er av era tankar och åsikter.
Det är både tankvärd och skrämmande läsning.
För mig är den här frågan inte alls enkel och det finns många sidor att ta hänsyn till och det jag skrev var ju väldigt tillspetsat men jag står fast vid att införandet av skolk i betyget är helt fel väg att gå. Det behövs mer kunskap, resurser och vilja för att det ska bli ändring på skolsituationen. När det gäller föräldrars ansvar så är även den frågan komplicerad. Det finns en bok som heter ”Myten om föräldrarnas makt” skriven av Judith Rich Harris. En väldigt kontroversiell bok från USA men väcker en hel del tankar ändå.
Det är klart att det krävs engagemang för att våra barn ska utvecklas åt rätt håll det råder det ingen tvivel om men bland så räcker inte ens det tyvärr. Vad behöver göras?
Frågan är verkligen högaktuell och inte en fråga enbart för politiker att lösa utan det finns saker vi ”vanliga” människor kan göra och om inte annat fundera över.
Fortsätt gärna skriv då jag finner detta väldigt intressant.