Sida 9 av 18

Att slitas mellan dåtid och nutid

Ibland kan det förflutna göra sig påmint. Det kan dyka på en helt plötsligt genom en doft, en röst eller en dröm. Minnen som slumrat under lång tid blir plötsligt klarare än någonsin. Förmodligen har alla några minnen av avgörande ögonblick i ens liv då det kändes som om man förändrades för gott. Man tror aldrig att man ska bli densamma igen. Och det blir man förmodligen inte – både på gott och ont. Men kanske behöver en dålig erfarenhet inte bara medföra dåliga saker? Det är ju en del av livet att falla, resa sig på nytt och fortsätta gå. Men ibland kan det vara bra tungt. Då får man ta pyttesteg istället. Och så plötsligt inser man att man gått rätt så långt och finner sig plötsligt lite lättare om hjärtat. Och så ibland känns det som att ingen tid har passerat, att såret blöder mer än någonsin och du förstår inte varför tiden inte läker? Jag har inga svar på varför. Jag förstår inte riktigt eller vill inte förstå varför livet och människor ibland fungerar som de/det gör. Men jag vet en sak och det är att hur mycket jag än ser tillbaka så kan jag inte gå tillbaka i tiden. Och om jag verkligen kunde det, skulle jag ändå göra det?

Livet tar o livet ger. Vi kan minnas igår, vi kan sakna tills vi går sönder men det farligaste med att ständigt leva i bleka minnen – hur fantastiska de än är, det är att vi fråntar oss själva möjligheten att skapa nya.

Joy

3 värdefulla ord för ett rikt liv

Medvetenhet

Att bli medveten är häftigt. Det handlar om att se sig själv från olika håll, att se livet och skeenden från olika utgångspunkter. Du är medveten om dina handlingar och dina tankar och därför har du också möjligheten att påverka dem och förändra dem i en positiv riktning. Många människor lever sina liv omedvetna om varför de gör saker och varför de beter sig som de gör, de ifrågasätter sällan sig själva men är väldigt snabba att påpeka fel hos andra. Detta gör de nog vanligtvis inte av elakhet – det är bara mycket bekvämare så. För så fort man blir medveten om att man kan se saker ur olika perspektiv – ja då märker man snabbt att det inte alltid finns en sanning eller ett rätt sätt att göra saker på. Det kan ibland kännas tungt att vara medveten, man kan nästla in sig i tankar och funderingar som gör att man varken vet ut eller in – för man analyserar både sig själv och andra. Jag tror på en balans – jag tror att det är en gåva att vara medveten och att ibland ifrågasätta sig själv och livet – för den som söker kommer då och då fram till insikter som kan ändra ens tillvaro på många sätt.

Insikt

Att komma till insikt om saker är så nyttigt och bra. Att få aha-upplevelser som är ett tecken på att man ständigt utvecklas och att man trots att man har sin grundpersonlighet alltid har en chans att förvalta nya insikter och göra små förändringar i sina tankemönster – som i sin tur ofta mynnar ut i ett bättre bemötande mot andra. Att komma till insikt kan också vara skrämmande; man kanske inser att man under väldigt lång tid betett sig eller handlat på ett sätt som inte är positivt för varken sig själv eller andra. Men istället för att klandra sig och älta detta som varit bör man (anser jag) tacka för denna insikt och denna chans till förändring – det finns ingen anledning att upprepa negativa mönster bara för att ”jag är som jag är” eller ”det har alltid varit mitt problem”. Ditt förflutna må utgöra en liten del av den du är idag, men det finns ingen anledning att låta det avgöra vem du är imorgon.

Perspektiv

Att se saker ur olika perspektiv är bland annat nyttigt i bemötandet av åsikter som skiljer sig från ens egna. Innan man ifrågasätter någons ställningstagande kan det vara relevant att känna till vem den personen är och vad den har för tidigare erfarenheter – vi har ju alla formats av den uppväxt och de människor vi omgetts med och ibland till och med fått åsikter ”med på köpet” från tex föräldrar. Att se en sak från någon annans perspektiv är otroligt nyttigt – inte för att det nödvändigtvis får oss att ändra åsikt, utan för att det får oss att förstå den andras utgångspunkt till varför den tycker som den gör. Man behöver ju verkligen inte tycka lika (och som jag är väldigt noga att påpeka här – mina uttalanden och åsikter sägs från mitt perspektiv och bara för att jag uttrycker dem som ”min sanning” så menar jag inte att de behöver vara sanning för alla.)

Sen har vi mitt favorit-forum för perspektiv och det är de stunder då man inser hur lyckligt lottad man är. Och med ”bra” menar jag dels det enkla som många  tar för givet i ett såpass väl ställt land som Sverige -att vi bland annat har rent vatten och en dörr att stänga om oss (vilket tyvärr inte gäller alla då vi – skäms Sverige (!) har folk som tvingas leva som hemlösa) – och den enkla saken som tyvärr inte alla får känna – att man är frisk. Det är oftast inte förrän en större katastrof drabbar oss -som att någon blir sjuk eller dör,som vi inser hur skört livet är. Först då tänker vi på allt det vi vill göra och allt det vi borde sagt till dem vi älskar.

Det gäller också att ta tillvara på små enkla saker i livet (som inte handlar om materiell framgång eller popularitet på olika sätt) – utan de små stunder som finns tillgängliga för oss hela tiden. Det kan vara att hålla någons hand eller att ta en promenad ihop med sin mamma. Det betyder inte att det inte är ok att vilja sträva framåt, att önska sig saker eller att vilja lyckas. Men om vi bara fokuserar på det så riskerar vi att missa mycket fint på vägen. Och det vanligaste som man får erfara när man för länge stirrat sig blind på ”att om bara det här händer så blir jag lycklig, eller om jag bara har råd att köpa den saken” är att när man väl nått det målet så tar man sig inte ens tid att njuta av det, eller att vara stolt över sig själv – utan man börjar genast sträva efter något nytt som ska göra ens liv fullkomligt.

Jag tycker inte att det är fel att förgylla sitt liv med vackra saker, god mat, resor, fina kläder – ja vad som än berikar en. Men om det är det som alltid står i fokus och att man tror att just dessa saker är nycklar till lycka, då tror jag man är inne på fel spår. Och med dessa tankar – formulerade av mitt medvetna jag, baserade på insikter jag hittills kommit till och bearbetade utifrån mitt perspektiv– önskar jag er allt gott och hoppas att ni berikats med en eller annan ny insikt om ert eget liv.

Love/Joy

 

Det krävs mod att börja på nytt

Att våga ta okända steg mot en ny framtid på slingriga stigar är inte alltid det lättaste. Men ju fler steg du tar desto säkrare blir du, desto tydligare blir riktningen. Våga. Våga älska igen. Våga tro att det finns en tanke, att det finns något att lära. Tro på att saknaden finns där som ett tecken på att du har och har haft underbara ting i ditt liv. Vissa saker måste försvinna för att ge plats åt nya. Vissa människor gjorde besök i ditt liv – kanske lämnade de spår – goda eller dåliga, kanske förstår du inte alltid varför de fanns där för att sen försvinna. Men kanske kommer det en dag då du förstår. Då allt ”makes sense”. Våga tro på det kanske blir så.

Försök se det som finns i ditt liv nu. Försök att inte ta det för givet. Våga älska med hela ditt hjärta, det rymmer mer än du tror.

Joy

Hej alla läsare på kanslan.se! Jag heter Josefin (men mitt skrivaralias är Joy) och jag skulle vilja presentera mig lite snabbt för er. Framöver kommer ni få ta del av texter, tankar, dikter – ja blandade saker som kan passa in här på denna sidan. Upptäckte själv kanslan.se på samma sätt som många gjort – jag googlade orden ”att släppa taget” och hamnade här. För att göra historien kort så slutade det med att kanslans grundare Mathias kontaktade mig och undrade om jag ville skriva lite här. Och det vill jag! Jag vet inte hur frekventa min inlägg blir men tanken är ju att komma igång och förhoppningsvis få fler intresserade av att vara delaktiga i denna sidan. Jag har även en egen blogg och om man läst den – www.trustyoursoul.wordpress.com så kommer man kanske känna igen lite därifrån. För grundidén är densamma – jag vill prata och skriva om sånt som är allmänmänskligt – känslor, drömmar, grusade förhoppningar, förluster, orättvisor och kärlek. Högt och lågt alltså -som livet självt.

Vem är då Joy?

Att leva för mig är att känna. Att bejaka, uppleva och bemöta. Att så ofta som möjligt vara närvarande här och nu – i varje blick. Att alltid sträva framåt men ändå våga vila i det som är – och att våga tro att blir som det ska bli– även om det inte alltid blir som man har tänkt sig. Jag tror på att man kan göra precis vad man vill, precis vad som helst – så länge det inte skadar andra människor så tror jag på att man ska gå sin egen väg, att våga fråga sig själv vem man egentligen är och vad man vill. Jag hämtar kraft och inspiration från havet och naturen – en stund med blicken mot horisonten och jag hittar tillbaka till min sanna identitet. Jag har en stor kärlek till ord, att få uttrycka mig och filosofera, jag skriver mycket texter och älskar att uttrycka mig genom sång och musik.

Det var allt för nu, hoppas vi ”ses”! Varma hälsningar/Joy

Som aldrig förut

Känn som du aldrig känt förut. Älska som du aldrig älskat förut. Berör andra som du aldrig har berört andra.  Skratta som du aldrig tidigare har skrattat. Gråt som du aldrig tidigare har gråtit. Gå som du aldrig tidigare har gått. Se saker du aldrig tidigare har sett. Vissa din kärlek som du aldrig tidigare har visat den.
Livet är en gåva som vi måste vårda idag och i framtiden tills det tar slut. Det har inte bara att göra med att leva här och nu det har att göra med att ta vara på det som är du, det som finns omkring dig idag, nu. Det finns inget mer unikt än du. Det fina är att vi alla är unika och fulla av potential det handlar enbart om att låta det blomma ut.

Agera

Nu får de snuskigt rika fanimig ställa upp. Jag ger pengar trots att jag är extremt fattig, för att jag vill och för att jag faktiskt kan. Jag ger inte allt jag har för det vore bara dumt men de rika i Sverige och i övriga världen måste nu skänka delar av sin förmögenheter. Det här är inte en förfrågan utan ett krav. Att som förälder se andra barn svälta ihjäl krossar mitt hjärta och det går inte att föreställa sig hur föräldrar till svältande barn känner. Undernäringskrisen på Afrikas horn är den värsta på flera decennier.  Nu gör ni alla något om inte annat så sätter ni press på de som är rika. Miljonärer kan göra mycket mer än att köpa lyxbilar, flådiga villor och annat skit de egentligen inte behöver.  Deras lyxkonsumtion i kontrast till nuvarande svältkatstrof är inte okej.

Solidariet har på något stätt blivit ett fult ord som skrämmer dagens människor men jag tror helt ärligt inte att det i realiteten skämmer så många om vi alla visar solidariet samtidigt. Efterspelet av terrordådet i Norge är inte minst ett bevis på det. De enda som är totalt livrädda för solidariet är de som sitter på extrema summor pengar. De vill inte vara solidariska med någon annan än sig själv och sin familj. Detta står jag för tills jag blivit bevisad motsatsen.
Agera nu!
http://www.lakareutangranser.se/gava/

http://www.lakareutangranser.se/gava/Stod-var-fond-for-akuta-insatser/

Känslan fyller 7 år

För sju år sedan registrerade jag domänen kanslan.se. Det var ingen liten grej att registrera en domän på den tiden. Det var inte allt för vanligt och det kändes stort för mig. Då hade jag stora planer på vad jag skulle använda den till. Jag hade tänkt mig att det skulle bli lite mer av ett community med forum och allt möjligt. Jag gjorde det stora felet att försöka koda allt själv så att jag fick det att fungera på ett vettigt sätt. Det var verkligen dumt. För det tog enormt mycket tid och kraft från syftet, nämligen att prata om känslor.
Jag har fått räkningen för domänen och jag vet faktiskt inte om jag ska fortsätta betala den. Tiden och orken finns liksom inte längre. Känslan bär på en viktig agenda inte minst med tanke på det som Anders Behring Breivik gjort. Vi borde prata ännu mer om känslor och om våra rädslor. Vi borde även prata om välfärden men framför allt borde vi kanske prata mer om kärlek och vad äkta intima relationer egentligen är för något och hur vi gör för att fortsätta växa som människor. Men att försöka driva en sida om känslor känns lite som att pissa i motvind. Det är inte särskilt vanligt att någon vill göra det och det uppfattas lätt som naivt och lite fånigt. Utifrån det så ser jag att behovet finns, att föra en kamp men det är kanske inte riktigt min sak att driva.

Jag ska ta mig en ordentlig funderare de kommande dagarna om känslan ska få finnas kvar. Det var från första början inte meningen att det skulle bli min personliga blogg med personliga tankar utan känslan skulle drivas av människor och av olika åsikter. Jag har gjort mina små försök att få till mig fler som skrivbenter men inte fått något svar. Jag kan förstå det på ett sätt men det är ändå tråkigt att inte få något svar.

Vill du vara delaktig eller har tankar om hur känslan kan utvecklas så tveka inte att höra av dig. All slags respons uppskattas.

kanslan@gmail.com
//Mathias

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑