Kategori: Alla artiklar (sida 5 av 17)

Vi minns att även när vi hade givit upp, så fanns de som älskade oss och inte gav upp. De övergav oss inte. De kunde inte förändra oss och de kunde inte göra oss bättre. De kunde inte bestiga berg åt oss, men de var beredda att lida med oss. De översköljde oss inte med sina optimistiska planer för vår framtid, men de förblev hoppfulla, trots de dåliga oddsen. Deras kärlek var som en ständig inbjudan, som manade oss att bli någonting mer än all denna självömkan och hopplöshet. Miraklet är att jag började höra och besvara deras kärleksfulla inbjudan.

                                                                                                              –  Patricia Deegan

 

Vad är du rädd för?

are you Scared to get happy

are you Scared to get happy

Citat – Ann Herbelein

Att förklara onda handlingar med hjälp av ett metafysiskt begrepp som ondska leder till maktlöshet och mer rädsla. Mot det onda finns det nämligen ingen medicin

-Ann Heberlein

Citat – Marilyn Monroe

”We should all start to live before we get too old. Fear is stupid. So are regrets.”
Marilyn Monroe

Citat – Mark Levengood

”För att behålla kärlek måste man fortsätta att ha hemligheter för varandra. Kärlek är att sträva efter förändring. Kärlek, det är det som verkar när man inte orkar älska varandra längre.”
Från tidningen VI nr 12 2010.

Dags att ta våra känslor på allvar

Kanske är det så att känslan som hemsida har vacklat i sin grundavsikt i många avseenden och visst är det tråkigt att några inlägg har ”fallit bort” från den här sidan. När DN skriver att 1 miljon människor tar livet av sig och att det är ca 20 gånger så många som gör något slags försök så känns det lilla arbetet som känslan hade som agenda en gång i tidens begynnelse återigen viktigt. Det blir ett tråkigt kvitto på att känslan måste få fortsätta som det var tänkt. Att man ska kunna få  läsa och diskutera om känslor, det som man faktiskt känner. Det är viktigt att erkänna att livet har många sidor, lyckliga som olyckliga, ljuvliga som miserabla, underbara som tråkiga, det är en del av livet. När någon tar livet av sig så tror jag det ofta handlar om att man ser det svarta mörka, en slags mental hjärtinfarkt som drabbar en men ibland också att man helt enkelt känner sig färdig med det liv man fått. Oavsett så behöver vi prata om det och vad som händer med oss. Jag skulle väldigt gärna vilja att känslan var en sån plats där det fanns utrymme och respekt för just känslor.

Vill du skriva här?
kanslan@gmail.com 

Våld inom ishockey

Hur kommer det sig att ishockey ska behöva innehålla sånt här? Bilderna är från finsk ishockey men det spelar liksom ingen roll. Det verkar ju finnas överallt inom ishockeyn. Jag fattar det inte och så sitter det folk i publiken och applåderar. Så jävla dumt, så avtrubbat och korkat. Vad har det med sport att göra?
Sorgligt!

Betyder vi verkligen ingenting

I och med ständigt nya upptäckter om Universum och dess storlek så kan jag tänka mig att vår tanke om vår egen existens utmanas och kanske är det därför vi ser att en större ökning av depressioner och dåligt mående hos människor. Devisen att ju mer vi vet desto svårare blir det och det gäller ju i allra högsta grad kunskapen om universum. Hur ska vi hantera frågan om var vår existens egentligen går ut på när allt är så är så himla stort och varje enskild individ i det sammanhanget egentligen inte betyder något alls?

Girighet som en dygd

Maria-Pia Boëthius skriver i etc något för mig ögonöppnande: ”Sedan den kapitalistiska ideologin kidnappat ’girigheten’ från de sju dödssynderna och gjort om den till dygd är det kanske megalomanins tur. Megalomani betyder storhetsvansinne och det kanske borde vara namnet på den nya trenden; storhetsvansinne som firad dygd.”

Jag tycker hon har rätt. Det väcker mycket tankar och funderingar och jag blir även sorgsen. För vart är vi påväg någonstans?

 

Ett brev till hjärtat

Hej mitt kära gamla hjärta!

Hur är det med dig? Är du kvar där innanför min bröstkorg?  Jag är orolig för jag har inte hört något från dig på länge. Känns knappt att du slår längre. Den där muren som jag byggt för att skydda dig kanske har blivit lite väl massiv. Du förstår väl att den är där för att jag vill skydda dig? Jag har i princip använt varenda sten jag hittat för att muren ska kunna stå emot allt som riskerar att skada dig.  Du är verkligen säker där inne men jag är orolig för att du knappt kan slå dina hjärtslag längre. Du är det viktigaste jag har och jag vill aldrig mer se dig sårad eller skadad jag vill ha dig kvar men du har varit instängd väldigt länge nu.
Jag måste erkänna en sak. Jag vill inte vara ensam längre, jag vill hitta ett hem som jag kan dela med dig. Jag skulle vilja riva muren och låta dig plusera så där kraftigt som bara du kan. Det var så länge sedan som jag gav bort dig till någon och jag tror det skulle göra oss båda gott för visst har vi växt när vi älskat. Varje dag har jag lagt på ny sten till vår mur och du har inte behövt oroa dig för att gå sönder men du har inte heller pulserat som du behöver för att leva länge.

Kära gamla hjärta. Du är sanslöst viktig för mig men jag förstår nu att inget varar för evigt, inte ens du. Vi behöver varandra du och jag. Jag har beslutat att riva muren och utsätta dig för fara. Med största sannolikhet kommer du fara illa men så länge du slår kommer vi att överleva och du är i min bröstkorg så du kommer aldrig gå sönder. Du kommer att fara illa men aldrig gå sönder. Så var inte rädd. Det finns inget som kan skada oss så allvarligt att du slutar slå. Tyvärr kommer allt till vägens ände, även du och jag. Slår du dina hjärtslag som du ska så kommer du inte vara ledsen när allt tar slut och så länge du är lycklig så är jag lycklig.

Det kommer att bli en fantastisk resa. Jag gissar på att du inte är redo och om det är till någon tröst så är inte jag det heller. Vi har varandra och i det känner jag mig stärkt. Vi klarar vad som helst, du och jag.

Håll i hatten nu blir det åka av!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: