20 minär exakt så länge efter att filmen Bourne Ultimatum har slutat som jag hela tiden tror jag att jag kan klättra på väggar. Jag menar det han, huvudrollsinhavaren Matt Damon överlever, hoppar och springer är väl ingen match, eller? När jag gör mitt första försök att springa på väggen och samtidigt låtsas slå någon i ansiktet ramlar jag omkull och min stolthet faller lika hårt som min späda kropp faller i den blöta asfalten. Det är konstigt vad en film kan få en till att tro att man kan göra.
När de hetsiga 20 minuterna var över så gick jag och en vän och tog en öl. Vi prata om det är tur/ödet när man blir kär. Jag hävdade att det inte handlar om tur eller ödet utan att vi alla gör väl avvägda val, chanstagningar och tar oss mod vid rätt tillfälle vilket leder oss dit vi vill. Det kanske på sin höjd är tur att man lyckas se varandra men sen är det helt och en fråga om ansvar och handlande för att komma dit man vill. Det var min bestämda uppfattning. Vi kom inte fram till något definitivt svar förrän tre andra människor tyckte de skulle få sitta vid vårat bord, vilket de fick. En av tjejerna som satte sig visade sig vara 10 år yngre än mig. Att sitta på puben och dricka öl och träffa en person som är 10 år yngre än mig fick mig att inse att jag är ganska gammal. Det är varken speciellt roligt eller tråkigt det fick mig bara att inse att jag faktiskt inte är 22 längre.