Att släppa taget är kanske det vi människor har svårast att hantera. Särskilt svårt har vi att släppa taget om de vi älskar. Dem vi älskar allra mest tenderar vi till att hålla hårt om, ibland på ett sjukligt kontrollerande sätt och andra gånger villkorar vi vår kärlek och håller på det sättet greppet om vår älskade, andra gör sig behövda och ovärderliga och behåller på det sättet sin älskade. Det finns egentligen lika många sätt att hålla greppet om den man älskar som det finns människor. Det är som sagt svårt men vi måste förr eller senare släppa taget. Ibland händer det inte förrän personen ifråga dör eller andra gånger då personen avslutar relationen och man måste gå vidare. Jag tror att vi på ett sätt hanterar serperationsångest och behovet att vara behövd på fel sätt. Istället för hålla hårt i någon och göra sig behövd så borde vi släppa taget. All tvåsamhet är på olika sätt en kamp. Vi kämpar med nedbrytande vardag, slentrianmässig rutiner och kärlekshandlingar plus trötta och hopplösa gräl om allt och ingenting. Jag tror det tär på oss, så det är inte konstigt att vi på något sätt vill göra oss oumbärliga och kanske är det för att finna mening med det där som kallas livet som vi försöker vara så otroligt viktiga, jag vet inte.
– Men du har ingen rätt att äga någon, du har ingen rätt att på något sätt kräva att någon skall stå vid din sida för att du behöver det. Du kan önska att folk stannar, inte mer, du äger ingen annan än dig själv.
Jag tror det handlar om att vi är rädda för att vara ensamma att vi ska tappa värdet, att inte vara någon. Jag tror att vi människor behöver vara fria, vi behöver det för att kunna blomma ut. Jag börjar tro att det är just vår kamp för att behålla någon som hindrar oss från att leva i lyckliga förhållanden. När förhållandet blir ett måste, ett tvång, där båda ständigt försöker göra sig själva till en absolut nödvändighet för varandra så skapar det inget utrymme för någon att utvecklas och när båda hindras att utvecklas så kommer inte heller förhållande någonstans och vi hamnar i de vardagliga rutinerna och slentrianmässiga kärlekshandlingar på alla hjärtans dag.
Självklart är det svårt att vara ifrån någon som man älskar men längtan är inte farligt och den stora frågan är ju vad gjorde din partner när du inte fanns med i bilden? Jag lovar han/ hon klarade sig och framför allt så klarade du dig. Alla människor klarar av att vara ensam och ibland kan det vara just ensamheten som driver till nya handlingar och nya vägar och intressen upptäcks.
Jag tror att det gäller att ha modet att släppa taget och att belöning, om man lyckas, är ett steg bort ifrån slentrian och vardagliga rutiner och ett steg fram emot ett rikare liv.
Alla kommentarer uppskattas