Att våga släppa taget

Att släppa taget är kanske det vi människor har svårast att hantera. Särskilt svårt har vi att släppa taget om de vi älskar. Dem vi älskar allra mest tenderar vi till att hålla hårt om, ibland på ett sjukligt kontrollerande sätt och andra gånger villkorar vi vår kärlek och håller på det sättet greppet om vår älskade, andra gör sig behövda och ovärderliga och behåller på det sättet sin älskade. Det finns egentligen lika många sätt att hålla greppet om den man älskar som det finns människor. Det är som sagt svårt men vi måste förr eller senare släppa taget. Ibland händer det inte förrän personen ifråga dör eller andra gånger då personen avslutar relationen och man måste gå vidare. Jag tror att vi på ett sätt hanterar serperationsångest och behovet att vara behövd på fel sätt. Istället för hålla hårt i någon och göra sig behövd så borde vi släppa taget. All tvåsamhet är på olika sätt en kamp. Vi kämpar med nedbrytande vardag, slentrianmässig rutiner och kärlekshandlingar plus trötta och hopplösa gräl om allt och ingenting. Jag tror det tär på oss, så det är inte konstigt att vi på något sätt vill göra oss oumbärliga och kanske är det för att finna mening med det där som kallas livet som vi försöker vara så otroligt viktiga, jag vet inte.
– Men du har ingen rätt att äga någon, du har ingen rätt att på något sätt kräva att någon skall stå vid din sida för att du behöver det. Du kan önska att folk stannar, inte mer, du äger ingen annan än dig själv.

Jag tror det handlar om att vi är rädda för att vara ensamma att vi ska tappa värdet, att inte vara någon. Jag tror att vi människor behöver vara fria, vi behöver det för att kunna blomma ut. Jag börjar tro att det är just vår kamp för att behålla någon som hindrar oss från att leva i lyckliga förhållanden. När förhållandet blir ett måste, ett tvång, där båda ständigt försöker göra sig själva till en absolut nödvändighet för varandra så skapar det inget utrymme för någon att utvecklas och när båda hindras att utvecklas så kommer inte heller förhållande någonstans och vi hamnar i de vardagliga rutinerna och slentrianmässiga kärlekshandlingar på alla hjärtans dag.

Självklart är det svårt att vara ifrån någon som man älskar men längtan är inte farligt och den stora frågan är ju vad gjorde din partner när du inte fanns med i bilden? Jag lovar han/ hon klarade sig och framför allt så klarade du dig. Alla människor klarar av att vara ensam och ibland kan det vara just ensamheten som driver till nya handlingar och nya vägar och intressen upptäcks.

Jag tror att det gäller att ha modet att släppa taget och att belöning, om man lyckas, är ett steg bort ifrån slentrian och vardagliga rutiner och ett steg fram emot ett rikare liv. 

16 kommentarer

  1. suss

    Tack för denna text var precis vad jag behövde just nu i mitt liv.

  2. Känslan

    Det glädjer mig att du gillade den

  3. Johannes

    Ja visst är det så? Att man måste släppa taget om den man älskar om den man älskar inte mår bra. Det är det enda rätta man kan göra. För det är hon värd. Det gör så ont inombords, men att se att hon kommer må bättre gör det så värt.

    Jag älsakr henne av hela mitt hjärta, och hon älskar mig lika mycket tillbaks. Vi älskar att vara i varandras närhet och vi mår såbra av varandra! Men där hon är idag i livet så mår hon dåligt av nära förhållanden på grund av grejer som hänt tidigare, på grund av att hon blivit så sårad innan. Och eftersom att det är så det ser ut, så är det av min kärlek till henne som jag måste släppa taget. Det gör sjukt ont, men ät det enda rätta…

  4. dixy

    Att släppa taget är outhärdligt, gör så fruktansvärt ont, och man har ser inte att det finns något slut. Men när man väl får insikten av vad det hela handlar om ja då blir det till slut en befrielse i stället, jag går igenom mitt andra stora kris… den här gången går det dock mycket bättre och smärtan är inte like stor även om det gör ont. Man vill ju känna sig behövd. Men med ensamheten får man värkligen tänka igenom allt, ta bort demoner… Sen kommer friheten. Den e underbar…

    Dixy

  5. Joy

    Hejsan! Vad härligt att hitta hit,kommer att komma tillbaka – kika gärna in på min sida http://www.trustyoursoul.wordpress.com – jag har min blogg med likande innehåll. Härligt att finna inspiration o kloka ord från andra. Kram Joy

  6. Joy

    Den här texten är så klok o bra Mathias! Så mycket tänkvärt som är både sorgligt, svårt o vackert. Att släppa taget är min största akilleshäl i livet – jag har inte ens kunnat släppa saker som inte funnits i mitt liv på många år. Hur gör man? Jag testar allt..meditation, träning.. man önskar det fanns en ”släppa taget-knapp”!

    • Mathias

      Joy!
      Jag har inget givet svar på hur man gör för att släppa taget. Men finns inte lite av svaret här och kanske här och att acceptera att delar av livet faktiskt handlar om att vara rädd

  7. Denise

    Så sant. Tack för att du delade med dig!

  8. Webson

    Tack, detta var också precis vad jag behövde läsa just nu. Jag är en tjej på 35 år och jag håller bokstavligen på att sörja ihjäl mig … jag kanske fortfarande är chockad, kan inte acceptera vad som hänt, pendlar mellan djup nedstämdhet där jag skulle vilja vila med min älskling, och bottenlös förtvivlan där jag bara skriker ut min ångest över att jag inte har honom hos mig, aldrig mer kommer ha honom hos mig! Jag är så förtvivlad! Nu har jag bara en liten, liten urna kvar av dig hos mig. Mitt hjärta, min älskling, min älskade, älskade lilla vän. Saknar dig så fruktansvärt, att det gör fysiskt ont i min kropp. En smärta jag aldrig tidigare upplevt.. Tack för ditt inlägg, det var mkt tänkvärt!

  9. Mathias

    Webson!
    Jag finner inga vettiga ord att skriva till dig just nu men jag vill att du ska veta att dina ord berörde mig väldigt mycket och jag hoppas verkligen att du hittar sätt att hantera din smärta.
    Jag vill också säga att det är en väsentlig skillnad på saknad och längtan men det handlar fortfarande om att släppa taget.

    kram

  10. Maria

    Hur får man kraft att släppa taget om ngn som inte bryr sig om än?,,Varf tillåter man sig att kränkas så?,,kärlek ska ju vara ömsesidig 🙁 <3

  11. Mathias

    Ja varför ska man tillåta sig kränkas överhuvudtaget? Jag tror att en av nycklarna till att vara fri och lycklig är att våga acceptera att en person som säger nej till en inte är värd att vara med och att ens egenvärde alltid är intakt oavsett vad folk gör. Vi är alla lika fantastiska även fast någon lämnar eller säger nej till en.

    Vår tid är alldeles för värdefull för att slösas på någon som inget vill. Vi borde spendera mer tid med att utforska vad vi själva mår bra av och ur det borde det finnas massor av kraft att ösa ur.
    Ingen kan väl säga att man mår bra av att vara med någon som inte vill vara med en? Vi måste alla sluta med att var med sådan personer. Vi bör be dem dra åt helvete och gå vidare med våra viktiga liv.

    • andrea

      precis vad jag behövde höra känner igen mig i det så mycket, känns som att jag behöver honom mer än han behöver mig

  12. rebecka

    Jag sitter i en otroligt svårt sitts nu och är otroligt förvirrad och ledsen. Jag och min pojkvän har vart tillsammans i tre år och nu på sista tiden har jag känt att det inte funkar längre, vårt förhållande har blivit mer upp och ner och när det är dåligt är det riktigt dåligt men när det är bra är det riktigt bra. Jag vet att jag måste släppa honom och gå vidare. Hur kan man säga till någon man älskar och som älskar en tillbaka att det inte funkar längre ? DIn text gav mig iaf lite hopp, tack! Om du vill får du gärna svara på det här, här eller på min mejl.

  13. Pati

    Jag har ingen rätt att äga honom och jag vill inte det ens. Men jag har all rätt att älska honom, att vilja vara med honom, att åtrå honom med hela mitt hjärta så att det gör ont… och jag har all rätt att gråta om nätterna för att jag har förlorat honom. Jag släppte taget före han bad mig att göra det för att jag förstod att han ville gå… Jag släppte taget och lät honom gå men mitt hjärta vill inte göra det. Alla säger glöm honom, men dom har ingen rätt att begära det heller…
    Låt mig älska och längta ifred det är det ända jag har kvar

  14. Helena

    Tack för denna text var precis vad jag behövde just nu i mitt liv. <3he

    Att släppa taget om den person jag älskat och delat livet med i 19 år är oerhört svårt just nu.
    Jag känner mej bortvald, helt värdelös.och önskar att jag sagt och gjort saker annorlunda,
    Kärleken och passionen mellan oss finns fortfarande kvar men vi har gått igenom en hel del
    jobbiga saker tillsammans under dessa år som vi inte har kunnat påverka..
    Vi är två trasiga själar som behöver hela just nu och jag behöver släppa taget så att vi kan börja
    leva igen och kanske så småningom hitta tillbaka till varandra

Lämna ett svar till KänslanAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2024 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑