Kategori: Vardaglig vardag

Nu tänker jag göra ett seriöst försök att skriva oftare.
Jag vill ju skriva och kanske behöver det inte alltid vara så fruktansvärt pretentiöst.
jag gör ett försök från och med nu och det gäller att se till att skriva något.
Om jag räknar min lista över hur många opubliserade texter jag har så är dom 42 st. Vissa har inte mycke mer än några rader andra är alldeles för långa och krångliga. Jag tänker se det här som ett lärotillfälle att försöka lära mig skriva bättre. Har jag tur så kanske det dyker upp någon som vill skriva tillbaka. Vem vet?
Jag gör det här för mig själv och kanske finns det någon som tycker som jag kanske finns det någon som inte alls håller med men är villig att diskutera.
Det skulle vara så himla skoj.

Så….
Nu börjar jag!

Rätten att få säga vad man är viktigt och det är också viktigt att vi får göra vad vi vill på internet utan att att bli avlyssnade. Det behövs inte fler möjligheter att avlyssna all datatrafik.
Stoppa fralagen en viktig sajt att besöka för att dels förstå vad det är för lag att som regeringen håller på att rösta igenom den 17 juni.
Vet vi människor vad händer i regeringen just nu?

Jag har själv knapp koll.

Jag gillar Marcus Birro.  Han har en förmåga att uttrycka sig som är få förunnat. Själv har jag ingen som helst koll på hur jag ska använda mig av skrivreglerna jag en gång för länge sedan försökte lära mig. Jag bara skriver. Har jag tur så förstår en och en annan. Besökstatestiken är inte på något sätt särskilt betungande på känslan.se och det är okej. Men att jag inte ens får någon som ber mig hålla käften är trots allt ganska konstigt. Jag trodde att jag skulle kunna få en och en annan utskällning åtminstånde. Nu verkar det som om att jag inte ens finns och det är ju naturligtvis trist. Tur det bara gäller internet.

Känslan.se uppkom utifrån ett behov att vilja läsa och skriva om allt det där svåra och underbara i livet som vi tenderar att inte prata om. Kanske försöker vi i sköna metaforer och i svåråtkomliga texter att prata om det men aldrig på ett enkelt och rakt sätt. Kanske är jag naiv men det är jag beredd att stå för. Jag tror det går att prata om det svåra på ett enklare sätt men det spelar ingen roll för det viktigate kommer alltid att vara att vi måste prata om det. Pratar vi inte så finns vi knappt och tiden för att diskutera och revoltera om så behövs finns knappt. Det behöver vi ändra på tycker jag.

Flera orsaker till uppkomsten av Känslan.se var bl.a. att det var ett försök skapa lite insikt, hopp och lite sköna diskussioner. Det har inte hänt. Antagligen är jag orsaken till det. Det finns många saker jag skulle kunna ha gjort bättre. Jag tror dock fortfarande på ideén och jag är beredd att starta en rörelse runt omkring detta. Men jag kan inte göra det ensam.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att ingen är ensam om att vara ensam och ingen kan kräva perfektion innan perfektion har uppnåts av en själv. Så ni kan vara helt lugna jag är långt ifrån perfekt så ni är välkomna in.

Jag tror också att vi behöver bli lite mer medmänskliga. Jag tänker citera Marcus Birro som en avslutning på den tanken.
Marcus skriver: ”Allt är en fråga om perspektiv. Också svaghet och utanförskap. Vem står utanför och tittar in? Vem ser och vem blir sedd på? Ett enda fingerknäpp och du är en av dem du vägrar se åt. Det är därför vi behöver varandra. Det är därför vi måste värna om de som är svagast i den här världen. Ingenting skiljer någon åt, från någonting. Vi har låga trösklar. Det krävs inte mycket för att vi ska svämmas över.” (Jag uppmuntrar dig att läsa hela texten och allt annat för den del också).

Det är viktigt att bry sig och jag ska försöka bevisa det. Men räkna inte med att det kommer att komma till dig snabbt.

Vad är det med serien Vänner som gör att den är så bra?
Det slog mig att den serien var ofattbart populär när den gick och håller än idag när jag kollar på repriserna.
Sambon säger att serien är så populär för att serien innehåller välskrivna karaktärer plus duktiga skådespelare. Kanske är det bara det. Själv vill jag nog gå lite längre och säga att det faktiskt har att göra med att dessa vänner alltid är vänner att det är okej att vara som dom är. Det blir aldrig intriger pga. att den ene eller den andre är sur och avvundsjuk. Bland alla dessa ibland galna och neurotiska beteenden så är alla okej. Jag tror att det är därför serien lockar för trots att de blir arga på varandra och står och skriker på varandra och alla andra galna beteenden så är alla okej och de är alltid välkomna till varandra. Det är ingen som blir sur när man stormar in för att låna en skål. Det mesta är okej bland dessa 6 vänner. Det är 6 st väldigt olika sköna individer som aldrig skulle göra något medvetet ont emot varandra.

Kanske är det just det kanske är det något annat jag vet inte för det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör serien så bra. Jag tror det är nyttigt att försöka hitta kärnan till att serien upplevs som bra. Det skulle vara intressant att höra de som hatar den serien bara för att få höra deras argument.

Hur som helst så kommer jag fortsätta titta på repriserna när jag har lust och behöver skratta.

Jag måste bekänna!
Jag skulle vilja vara mer som Stefan Sundström. Han är en av de få som på något sätt klarar av att vara vulgär och på samma gång poetiskt och det har mig veteligen aldrig varit tal om att han ska lynchas av Feministmobben. Ta bara det här exemplet:

”[…] jag tror alla dom där sugscenerna som män vill titta på handlar jävligt mycket om en längtan efter att bli ammad, att få vara sådär flödande som en ammand kvinna. Det är ju liksom vårt sätt att ge liv. Jag tycker det är ett slags kärlekshandling att låta det gå i ansiktet på en tjej och en kärlekshandling av tjejen att ta emot det.”
(Stefan sundström, Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser sid 59 ETC förlag)

Allvarligt!? Men han skriver ju sen också:

”Men sex handlar väl jävligt mycket om egentligen om att åka in i ursprunget så att säga, att lösa upp sitt avskilda jag i urvätskor, skvalpa omkring i nåt kosmiskt som är större än en själv liksom? ”
(Stefan Sundström samma bok samma sida)

Det här det här jag gillar med honom. Han kan vara ärlig, vulgär och inte på något sätt försöker han skriva rätt eller på rätt sätt. Han verkar stå för den han är med allt det innebär, du vet ångest och mod. De spelningar jag har sett med honom så tycker jag att han är jävligt avslappnad och alltid villig att ge lite av sig själv. Han rockar faktiskt otroligt mycket med sin nylonsträngade gitarr, sin whiskyröst och sitt munspel. Jag vill inte utge mig för att veta så speciellt mycket om honom men det jag läser om han så verkar det mesta handla om att göra musik, försöka passa in som alla andra med dotterns basketmatcher och trädgård, kärleksproblem, svåra tider med för mycket tv och tvspel och om att jobba, tjäna pengar osv. Han gör det han vill göra och det är väl kanske det som jag är mest avundsjuk på. Han åker fortfarande på turne och lirar ibland ruggit bra ibland inte alls bra men han får åka omkring. Han har inte det här åtta till fem strulet och han verkar vara jävligt fri på många sätt. Fri i sinnet fri att göra vad han vill trots alla måsten och borden.

Jag säger inte att han sina problem det tror jag alla har, problem alltså, men han verkar ändå ha en del av det där som jag skulle vilja ha mer av. Mod att göra det jag själv vill, mod att stå för det man gör, mod att skriva det som faller en in och att göra det som på något sätt känns rätt.
Jag vet, jag vet, jag skapar en fantasifigur men jag vill för fan göra det så låt mig göra det.
STEFAN SUNDSTRÖM är min IDOL ….

åh fy fan nu trycker  jag på sendknappen…..
puh

Söndagar är ”njutångest” för mig. Ni vet när man tycker att saker och ting är skönt och trevligt samtidigt som man får traktorångest. Mina söndagar brukar ofta vara väldigt långsamma och det händer sällan något speciellt spännande. Jag tycker det är jätte skönt men ibland så sköljer ångesten över mig då jag kommer på att jag har fem dagars jobb framför mig. Det är på söndagar jag börjar gå igenom i mitt huvud vad som skall göras och när det skall göras och på vilket sätt. Det innebär alltid lite svett i pannan och en vilja att krypa under täcket och aldrig visa mig igen. Det är njutånger! Jag njuter samtidigt som jag har lätt ångest.

Jag bara älskar söndagar!

20 minär exakt så länge efter att filmen Bourne Ultimatum har slutat som jag hela tiden tror jag att jag kan klättra på väggar. Jag menar det han, huvudrollsinhavaren Matt Damon  överlever, hoppar och springer är väl ingen match, eller? När jag gör mitt första försök att springa på väggen och samtidigt låtsas slå någon i ansiktet ramlar jag omkull och min stolthet faller lika hårt som min  späda kropp  faller i den blöta  asfalten. Det är konstigt vad en film kan få en till att tro att man kan göra.

När de hetsiga 20 minuterna var över så gick jag och en vän och tog en öl. Vi prata om det är tur/ödet när man blir kär. Jag hävdade att det inte handlar om tur eller ödet utan att vi alla gör väl avvägda val, chanstagningar och tar oss mod vid rätt tillfälle vilket leder oss dit vi vill. Det kanske på sin höjd är tur att man lyckas se varandra men sen är det helt och en fråga om ansvar och handlande för att komma dit man vill.  Det var min bestämda uppfattning. Vi  kom inte fram till något definitivt svar förrän tre andra människor tyckte de skulle få sitta vid vårat bord, vilket de fick.  En av tjejerna som satte sig visade sig vara 10 år yngre än mig. Att sitta på puben och dricka öl och träffa en person som är 10 år yngre än mig fick mig att inse att jag är ganska gammal. Det är varken speciellt roligt eller tråkigt det fick mig bara att inse att jag faktiskt inte är 22 längre.

Okej! Hela tanken med att driva känslan har väl kanske inte fallit så väl ut.  Den fungerar inte att vara allvarlig hela tiden och flåshurtigt komma med etik och moralfunderingar hit och dit. Jag har funderat på vart det hela ska ta vägen och det är det här jag har bestämt mig för.

Känslan.se:

• kommer att finnas kvar och jag tänker i fortsättningen inte alltid  försöka skriva något dödligt allvarligt varje gång jag skriver
• Kommer att få ett forum. Det tar lite tid att fixa ett sådant och jag tänker inte gå in på detaljer men det är svårt
• Kommer att uppdateras oftare
• Tar gärna emot  andra villiga skribenter hör av dig till mig i så fall.

Sådär!

Vad skönt. Nu får vi se vart det hela leder. 🙂