Jag vill ha tillbaka alla vackra meningar och ord. Alla de där meningarna och orden som idag har slutat ha någon betydelse, ord och meningar som vi idag kallar patetiska och pretentiösa eller klyschor, jag vill ha tillbaka dem! Jag vill ha tillbaka dess underbara mening framför allt vill jag ha tillbaka alla dessa underbara kärleksbudskap som har uttryckts.
Jag undrar vad som kom först? Att vi slutade tro på orden, eller att vi slutade tro på oss själva? På något sätt tror jag att de hör ihop och jag vill börja med att ta tillbaka och fylla alla patetiska och pretentiösa klyschor med liv igen. Vi använder vårt språk för att kommunicera med andra människor och det som egentligen har någon betydelse är saker vi säger, saker som vi egentligen menar.
Ända sättet att göra det på är att använda budskapet igen och igen och varje gång, med hela mitt liv som insats, mena vartenda ord jag säger. Jag började med att säga: "jag älskar dig" med hela livet som insats och att verkligen ta det på allvar att jag säger det. Jag sa det till min mamma, pappa och syskon. Det var svårare än jag kunde ana!