Ibland känns det som att vi har gjort det till en svår konstform att säga – ja.
Jag vill inte ha ett nej.
Det finns en gräns för själens kapacitet att härbärgera alla dessa nej.
Jag vill bara ha ett – ja.
Litar du på den du älskar?
Har du tillit till din egen förmåga till förändring?
Jag orkar inte ett nej till.
Orkar du stanna kvar när vägen slutat vara rak?
Vågar du stanna kvar när det känns svårt, krävande och omöjligt?
Finns det inget mer än ett otydligt kanske som egentligen är ett nej?
Vill du, min älskade, förändras?
Acceptera att vi alla gör fel – utan att låta det definiera vilka vi är?
Vi är så mycket mer.
Har du kraften att möta din – och andras – inre osäkerheter,
och acceptera dem som de är?
Vågar du säga ja?
Säg bara ja.
Alla kommentarer uppskattas