Att släppa taget

Jag går igenom en separation. Jag ha gått igenom en del av alla seperationsfaserna som tydligen faktiskt finns och nu verkar jag på något sätt vara tillbaka där jag började. Att släppa taget. Just nu kämpar jag inte bara med att släppa taget om min fd. sambo, som kommit så mycket längre i sitt seperationsarbete än jag, nu släpper jag också taget om delar av mig själv och mina drömmar.
Jag har haft en dröm att vara delaktig i en  lycklig familj som varje dag vaknar upp tillsammans och delar sorg och glädje, framgång som motgång, leder ömsom följer varandra till dom vi egentligen är. Den drömmen är krossad, den kommer aldrig bli sann hur mycket jag än drömmer. Så jag släpper taget om den drömmen.
Min vilja att varje dag finnas vid mina barns sida släpper jag också taget om för jag får inte det för att den andra betydelsefulla vuxna föräldern inte vill ha det så.
Jag försöker också släppa taget om min stora besvikelse på min fd. sambo och mig själv för att jag hamnade i ett stort vakum och slutade leva när allt blev för tufft och krävande. Det var innan min sambo fått nog och jag saknade ett egen värde allt jag kunde känna var att jag inte dög att jag gjorde bäst i att hålla mig undan. Detta är något jag är otroligt besviken och frustrerad på för att jag kan inte få det ogjort och någon andra chans får jag inte. Den besvikelsens och frustrationen försöker jag släppa taget om för kunna gå vidare.

Att släppa taget handlar om att kliva in i något nytt men det nya kommer inte på en gång. Utan det handlar om att medvetet ge sig ut på ett fritt fall utan att veta när det tar slut eller ens om man kommer att överleva fallet. Tro inte för en sekund att du släpper taget om någon annan än dig själv. Det är du som ska hantera fallet, det är du som ska skaffa dig ett liv utan den du släpper taget om, det är du som ska fylla tomrummet som den du släpper taget om har fyllt. Inget det han, hon, den eller det gör eller blir har något med dig att göra när du väl släppt taget. Så därför är det extremt viktigt att du släpper taget av rätt anledning och att du kanske vågar göra det mycket tidigare för det handlar om dig och dina känslor när du släpper taget. Den som ska räddas är du själv.

Jag önskar att jag inte hade hållit så krampaktigt i mitt egna dåliga beteende. Jag önskar jag hade släppt taget om den där personen som slutade ta sig själv på allvar, som slutade leva för sig själv utan bara levde för andra och andras känslor och åsikter. Jag önskar innerligt att jag har modet att släppa taget om den delen av mig och acceptera att jag inte har något skyddsnät utan måste improvisera medan jag faller.

Just nu i skrivande stund känner jag en befrielse och panik på samma gång.
Det här är jag när jag faller.