Hej mitt kära gamla hjärta!
Hur är det med dig? Är du kvar där innanför min bröstkorg? Jag är orolig för jag har inte hört något från dig på länge. Känns knappt att du slår längre. Den där muren som jag byggt för att skydda dig kanske har blivit lite väl massiv. Du förstår väl att den är där för att jag vill skydda dig? Jag har i princip använt varenda sten jag hittat för att muren ska kunna stå emot allt som riskerar att skada dig. Du är verkligen säker där inne men jag är orolig för att du knappt kan slå dina hjärtslag längre. Du är det viktigaste jag har och jag vill aldrig mer se dig sårad eller skadad jag vill ha dig kvar men du har varit instängd väldigt länge nu.
Jag måste erkänna en sak. Jag vill inte vara ensam längre, jag vill hitta ett hem som jag kan dela med dig. Jag skulle vilja riva muren och låta dig plusera så där kraftigt som bara du kan. Det var så länge sedan som jag gav bort dig till någon och jag tror det skulle göra oss båda gott för visst har vi växt när vi älskat. Varje dag har jag lagt på ny sten till vår mur och du har inte behövt oroa dig för att gå sönder men du har inte heller pulserat som du behöver för att leva länge.
Kära gamla hjärta. Du är sanslöst viktig för mig men jag förstår nu att inget varar för evigt, inte ens du. Vi behöver varandra du och jag. Jag har beslutat att riva muren och utsätta dig för fara. Med största sannolikhet kommer du fara illa men så länge du slår kommer vi att överleva och du är i min bröstkorg så du kommer aldrig gå sönder. Du kommer att fara illa men aldrig gå sönder. Så var inte rädd. Det finns inget som kan skada oss så allvarligt att du slutar slå. Tyvärr kommer allt till vägens ände, även du och jag. Slår du dina hjärtslag som du ska så kommer du inte vara ledsen när allt tar slut och så länge du är lycklig så är jag lycklig.
Det kommer att bli en fantastisk resa. Jag gissar på att du inte är redo och om det är till någon tröst så är inte jag det heller. Vi har varandra och i det känner jag mig stärkt. Vi klarar vad som helst, du och jag.
Håll i hatten nu blir det åka av!
Otroligt tänkvärd text. Var precis vad jag behövde läsa just nu. Du ger tankarna i text som man själv försökt få ner i text. Mållös.
Tack.
Tänker på den texten om att våga släppa taget.
Ja visst finns det kopplingar till den texten. Det är ju tyvärr inte så lätt alla gånger, att släppa taget.
Tack själv!
Tack för att du kommenterar.
Nej, de är visst så. Första steget var ju separationen, flytta isär. men sen är de ju även den känslomässiga separationen som man sk ata sig igenom. De är den som är svårast. Jag är glad att jag upptäckte din sida, läsa någons tankegångar som man själv kämpar med. och att de även bevisar att en man kan ha samma tankegångar som en kvinna.
Nu vet jag inte om jag på något sätt kan representera någon annan än mig själv men visst jag är en man och jag har dessa tankegångarna. Helt uppenbart är det inte unika tankar eftersom du säger att du tänker likadant. Jag skulle vilja tro att det är något universellt, jag hoppas att det är så. Vi människor bygger höga murar runt våra hjärtan för att skydda oss själv. Vi kämpar på olika sätt så gott vi kan med samma problem. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att alla gör så gott de kan. För det krävs enormt mycket mod att släppa in någon trots att man vet att det kan gå åt helvete för en själv när man gör det. Den smärtan man riskerar att uppleva är många beredda att skydda sig själva mot med vilka medel som helst.
Underbar text! Mitt hjärta började slå och tårarna rinna. Tack!
Tack själv.
Tack för att du tog dig tid att kommentera texten!
Jag uppskattar det väldigt mycket.
Tack!
Ååhh..modigt..håller me däruppe..blir tårögd! (kämpar för jag orkar inte gråta igen just nu) för det är så himla rätt och så himla viktigt och så himla vackert och så himla.. KRAM!! /P
Så rätt. Att våga. Att släppa loss. Lämna det gamla bakom sig. Men för det krävs mod och kraft. Vet inte om jag har det.
Tack för otroligt fina ord och tänkvärda.
/M