Jag har en stark dröm om att kunna vara lycklig en vanlig knegardag. Ni vet där man lämnar ungarna på dagis åker till jobbet och får allt att fungera där och avslutar med att hämta barnen och eventuellt handla sen laga mat tillsammans med den man älskar och känna den där korta men intensiva känslan av lycka som kommer från ingenstans. Jag drömmer alltså om att få känna att det inte är någon speciell dag men att jag är lycklig. Jag drömmer om att känna lugn och harmoni och vara med någon person som jag älskar och som älskar mig, där det råder en acceptans och en respekt för varandras varande i livet.
Min dröm innehåller inte en harmonisk familj utan den innehåller kaos, irritation, misslyckande och tårar för det är en del av livet. I min dröm är vi en familj som lever med allt detta och ändå kan ta tillvara på alla lyckliga stunder som livet erbjuder en vanlig knegardag. Jag drömmer om att det finns ork till kärlekshandlingar under hela tiden vi ses och när vi går till sängs. Jag drömmer om att det finns något i familjerelationen som ger alla energi och mod att vara dom vi egentligen är och där det är tillåtet att blomma ut till de fantastiska varelser vi egentligen är.
Det jag drömmer kallas kanske i andra sammanhang för kärlek. Jag vet inte. Jag vet dock att jag har börjat misstro att min familjedröm verkligen går att uppnå.
Finns min familjedröm på riktigt? Finns det någon som verkligen kan känna lycka en vanlig tråkig knegardag?
Undra hur svårt det kan vara.