De senaste dagara har jag svara på frågan: ”Vad gör du?” med – ”nää jag gör ingenting egentligen”

Det har aldrig slagit mig att det skulle vara något konstigt med att inte göra någonting men jag fick mig en tankeställare när jag pratade med en kompis och han frågade just vad jag gjorde. Han skratta och sa att det var skönt att jag kunde erkänna att jag inte gjorde någonting. Han menade att det är lite tabu att inte göra någonting alls. Jag vet inte men kanske har han rätt. Det är lätt hänt att folk skaffar sig någon slags förutfattad mening om människor som säger att de inte gjorde någonting alls under en hel helg.

Förutfattade meningar är av ondo. Det finns inget bra med förutfattade meningar och än värre är det faktiskt att skaffa sig det baserat på att en människa säger att hon har sovit hela helgen för hon behövde det eller bara säger att han/hon inte gör något.

Det intressanta i det hela att drar man hela påstående att inte göra någonting till sin spets så kan man säga att det inte finns ett sådant tillstånd där man inte göra någonting. T.ex. om jag sover bort en hel helg så har jag vilat upp mig, rekreerat mig själv och således tagit hand om mig själv, alltså; jag gör något. Om jag bara sitter rakt upp och ner så filosoferar jag eller vilar hjärnan, alltså; jag gör något och det kan aldrig vara fel.

Kanske är det så att det är betraktare som avgör om en annan person gör något eller inte.Att anklaga någon för att inte göra något är kanske rent av helt felaktigt för man gör faktiskt något men det är i betraktarens ögon något som antas vara fel för betraktaren ser inte att det händer något och tänker kanske att den där har inget liv.

Själv tycker jag det är skönt att inte göra någonting. Det finns något fridfullt med det och jag tror också att det faktiskt är en konst. Min sambo har problem med att inte göra någonting. Det är alltid något. Är det inte disk, så är det städning, tvätt, plugg, ta ut katten, kollar på tv, ringa kompisen, svara i telefon, gå på fest, plugga, jobba, städa, duscha, träna och så började det liksom om igen. Hon tycker naturligtvis att jag inte gör någonting och är slö och lat och faktum är att hon har nog rätt. Jag kan inte direkt säga att jag aktivt vilar min hjärna eller har rekreationsdag idag för då har jag det nästan jämnt. Fast jag är inte alltid lat jag prioriterar saker jag vill göra och ibland försvinner det timtal med diverse dataproblem av olika slag. Jag spelar sällan massa spel på datorn, det händer men inte ofta utan jag programmerar och skriver och fixar och lär mig nya saker. Det är verkligen inte att vara inaktiv och passiv men det kan uppfattas så. Det jag försöker säga är att synen på att inte göra någonting har sin grund i samhällsuppfattningar och kanske t.om. uppfostran om vad som är en duglig sysselsättning. Det grundar sig i att det finns en allmän uppfattning att vi ska jobba, ha kul, stimulera oss både fysiskt, intellektuellt och inte att förglömma så måste vi stimulera våra sinnen också. Det grundar sig i uppfattningen om att vi inte ska sticka ut vi ska vara duktiga och plikttrogna ideal och annat trams som marknadsförarna trycker ner i våra själar varje dag.

För att på något sätt komma till en poäng med allt det här så tänker jag försöka förtydliga det hela lite

  • attsyssla med ingentingkommer alltid vara okej det är t.om. bra för dig
  • fördommar emot folk som inte gör något sitter i dig själv. Självklart finns det folk som inte gör det de ska t.ex. inte jobbar som de ska men det finns en anledning. Kanske är det helt enkelt inte en arbetsuppgift som han/hon gillar.
  • Det ligger i allas intresse att vara mer tydlig med vad man gör och vad man tycker. Att stå upp för sin egen rätt att jag behöver inte göra något alls är viktigt.
  • Vad som är acceptabelt beteende kommer från ideal som vi ofta inte själv skapar utan får intryckta i oss på olika sätt via tv, internet och via tidningar.

När jag just nu sitter och skriverså hör jag vår katt snarka. När jag tänker på det så är katten en expert på att inte göra någonting. Han kan göra det för han har ingen press på sig att han måste göra något han gör bara det han vill göra. Jag tror att idag så ville han inte göra något annat än att ligga på min röda fotpall och äta, skita i kattsandlådan och en gång kräva att få gå ut en minut för att inse att det inte var så intressant och genast kräva att få gå in igen. Den som öppna och släppte in, tömde kattlådan, gav han mat och försiktigt tog bort sina fötter från fotpallen för att inte vara i vägen; var jag.

Kom inte och säg att jag inte har gjort något idag. 😉