Bris skriver i sin senaste rapport att bristen på kompetens är större än bristen på resurser. Det skrämmer mig. För är det något jag hela tiden hör så är det att det saknas resurser. Med tanke på det senaste larmrapporterna från t.ex. uppdrag granskning och det faktum att skolinspektionen tar upp fler ärenden än någonsin i bristande handhavande av mobbingärenden så är det oroväckande.

Helt uppenbart så vet vi för lite. Vi har för lite koll på vad som behövs för våra barn och enligt LPO94 (läroplanen) så skall skolorna värna om, eller i alla fall lära ut solidaritet med,  de svaga och utsatta i samhället.  Det Jan Björklund pratar om är hårdare tag och mer betyg i uppförande eller liknande. Jag tror inte att det är rätt väg. Det kommer att skapa ännu större klyftor mellan elever och lärare. Maktbalansen är redan till lärarnas favör och bör inte förstärkas utan tonas ner. Vi är alla olika individer med olika behov och sätt att lära oss på. LPO94 poängterar detta hela tiden och att det är något skolorna ska anpassa sig till vilket de verkar ha misslyckats med. Vi behöver lyssna mer på våra barn och förstå deras behov istället för att tvinga dom in i det vi anser är deras behov. Om vi inte förstår varför Ahmed inte förstår matte är så svårt för honom så kan vi ju inte heller hjälpa honom.

Börja lyssna så kan vi kompensera mycket för det vi inte förstår.