Mina känslor är ömma, mörbultade och stela. Så fort någon närmar sig mina känslor gör det ont. Så därför ryggar jag tillbaka in i mig själv, bort ifrån dig och alla andra som inte slutat försöka komma nära. Närheten som gör ont är inte någons fel förutom möjligtvis mitt eget. Jag kommer snart tillbaka. Jag behöver mjuka upp mig själv, inte vara så stel och framför allt inte så öm. Du förstår jag är precis som du en människa, fast just nu, känslobruten. Allt gör ont. Min hemlighet är att jag vill att du ska stå ut med min klagosång när det gör ont och att du lyssnar tillräckligt noga så att du hör de stillsamma uppgivna viskningarna att jag behöver dig.
Stanna, lyssna och följ mig tillbaka till mig själv.
Jag är bara känslobruten.
Den där känslan att ”bara googla” och så hamna på en sida som man bara känner ”wow”…det kunde vara jag som skrivit orden.
Tack ♥
/Marlene
Tack Själv!
Tack för att du tar dig tid att kommentera.
Det uppskattas.
♥
Tack