Jag måste bekänna!
Jag skulle vilja vara mer som Stefan Sundström. Han är en av de få som på något sätt klarar av att vara vulgär och på samma gång poetiskt och det har mig veteligen aldrig varit tal om att han ska lynchas av Feministmobben. Ta bara det här exemplet:

”[…] jag tror alla dom där sugscenerna som män vill titta på handlar jävligt mycket om en längtan efter att bli ammad, att få vara sådär flödande som en ammand kvinna. Det är ju liksom vårt sätt att ge liv. Jag tycker det är ett slags kärlekshandling att låta det gå i ansiktet på en tjej och en kärlekshandling av tjejen att ta emot det.”
(Stefan sundström, Om mjölkens symbolvärde – och andra betraktelser sid 59 ETC förlag)

Allvarligt!? Men han skriver ju sen också:

”Men sex handlar väl jävligt mycket om egentligen om att åka in i ursprunget så att säga, att lösa upp sitt avskilda jag i urvätskor, skvalpa omkring i nåt kosmiskt som är större än en själv liksom? ”
(Stefan Sundström samma bok samma sida)

Det här det här jag gillar med honom. Han kan vara ärlig, vulgär och inte på något sätt försöker han skriva rätt eller på rätt sätt. Han verkar stå för den han är med allt det innebär, du vet ångest och mod. De spelningar jag har sett med honom så tycker jag att han är jävligt avslappnad och alltid villig att ge lite av sig själv. Han rockar faktiskt otroligt mycket med sin nylonsträngade gitarr, sin whiskyröst och sitt munspel. Jag vill inte utge mig för att veta så speciellt mycket om honom men det jag läser om han så verkar det mesta handla om att göra musik, försöka passa in som alla andra med dotterns basketmatcher och trädgård, kärleksproblem, svåra tider med för mycket tv och tvspel och om att jobba, tjäna pengar osv. Han gör det han vill göra och det är väl kanske det som jag är mest avundsjuk på. Han åker fortfarande på turne och lirar ibland ruggit bra ibland inte alls bra men han får åka omkring. Han har inte det här åtta till fem strulet och han verkar vara jävligt fri på många sätt. Fri i sinnet fri att göra vad han vill trots alla måsten och borden.

Jag säger inte att han sina problem det tror jag alla har, problem alltså, men han verkar ändå ha en del av det där som jag skulle vilja ha mer av. Mod att göra det jag själv vill, mod att stå för det man gör, mod att skriva det som faller en in och att göra det som på något sätt känns rätt.
Jag vet, jag vet, jag skapar en fantasifigur men jag vill för fan göra det så låt mig göra det.
STEFAN SUNDSTRÖM är min IDOL ….

åh fy fan nu trycker  jag på sendknappen…..
puh