Människan, denna enastående varelse vars ursprung är sprunget ur stjärnstoft, står inför exceptionella utmaningar utan historisk motsvarighet. Våra demokratiska institutioner, vår avancerade teknologi och våra kognitiva verktyg är inte längre tillräckliga, och allt tyder på att vissa system kommer kollapsa. Det vore naivt att tänka att vi skulle klara oss undan förändring, och vi behöver vara ärliga med att en kollaps egentligen bara är en omformning av ett system, inte en kollaps i ordets rätta bemärkelse. Inte ens Romarriket kollapsade över en stjärnklar natt – det förändrades över lång tid.
Detta är varken ett löfte om framgång eller en dom om oundvikligt misslyckande. Det hela är vad det är, och vi har misslyckats med mycket och har nu svårt att dra tillbaka det vi orsakat och fortsätter orsaka. Att hitta något hopp är inte helt enkelt. Men även om vi skulle misslyckas med att lösa våra största utmaningar, även om vår civilisation skulle förändras dramatiskt eller krympa i omfattning – så finns det värde i att göra det rätta, i att försöka, i att agera med omsorg, respekt och insikt. Som Albert Camus uttryckte det när han konfronterade tillvarons absurditet: ”En måste föreställa sig Sisyfos som lycklig.” Kampen själv kan vara meningsfull, även när framgång inte är garanterad. Allt vi vet idag är att livet är ändligt och att det finns ett värde i det. Ett värde värt att kämpa för, även om allt kommer ta slut.
Photo by Ryoji Iwata on Unsplash
Alla kommentarer uppskattas