Vad är egentligen tröst för dig? Själv älskar jag när folk verkligen frågar hur det är med mig. Det händer inte ofta. Faktum är att det var alldeles för länge sedan. Själv har jag som mål att aldrig fråga hur det är med någon person om jag inte är beredd att stanna kvar och lyssna på hur det egentligen är. Det händer att jag slentrianmässigt slänger iväg – Hur är läget? – utan att vara beredd att ta ansvar för min fråga. Jag känner mig alltid lika dum då. Fånig och lite dålig. Varför frågar vi människor saker vi inte vill ha svar på? När blev den viktigaste frågan för dagen en artig hälsningsfras?
Bob Hansson tänkte högt i radio om delvis det här. Lyssna gärna på det.