Sitter och kollar upp mina facebookvänners olika statusuppdateringar varvat med att kolla upp nya problem med WordPress. Ser en länk  från tidningen VI på en av mina avlägsna vänners facebookstatus och läser den utan att vara beredd på vad jag skulle få läsa om. Det är svårt att förstå hur det är att begrava någon med sitt eget liv som insats. Det är extremt svårt att förstå hur det är för människorna som arbetar med ebolasmittade och än mindre förstår jag när jag läser att de inte får betalt. Enligt VI har Sverige skickat en halv miljard och att kampen mot ebola är långt ifrån över.

Författaren till artikeln citerar bibeln:

Allt har sin tid. Det finns en tid för allt som sker under himlen. En tid för födelse, en tid för död. En tid för att plantera, en tid att rycka upp. En tid att riva ner, en tid att bygga upp. En tid att gråta, en tid att le.

Allt har sin tid och det borde också rättvisa ha. Om det är det minsta sant att pengarna inte kommer fram där det mest behövs blir jag ursinnig. Sen skäms jag lite över hur fantastiskt bra jag faktiskt har det , trots att jag inte har mycket alls jämfört med många andra. Det är svårt att inte känna sig uppgiven, maktlös, ledsen och förbannad. Enda ljuset är att det finns människor som faktiskt finns där och gör något trots att de riskerar livet:

Sjuksköterskan Mardea, 34, är arg. Hon sitter på en plaststol i gräset med hopskrynklad haka och ett ilsket veck mellan ögonbrynen. Orden flyger ut ur munnen på henne:

– Du ser hur jag mår! Jag sover inte på grund av de här patienterna! Jag riskerar mitt liv och jag får inte betalt! Jag gör det här för att mitt hjärta är hos patienterna. Det kan bli jag som ligger därinne nästa gång.

Jag blir glad att 34-åriga Sjuksköterska Mardea finns men jag kan inte heller låta bli att fundera på varför det inte finns fler som hon. Kanske är det för att det helt enkelt inte finns någon rättvisa. Att det inte lönar sig att bry sig om andra människor på ett vettigt sätt för rättvisa lönar sig inte, åtminstone inte på det individuella planet. Vad är egentligen rättvisa? Frågorna blir fler än svaren och jag måste sluta här innan uppgivenheten tar över för ikväll.