Insåg just vad föräldraskapets välsignelse är.
Det är inte att få lära sina barn allt som de behöver lära sig utan få bevittna när de lär sig och utvecklas. Att få vara med om deras första ålande försök att ta sig framåt som byts ut till stapplande steg som byts ut till klättring vidare till löpning till cykling osv. är fantastiskt. Att sen få fortsätta vara deras åskådare i deras första biobesök själva, första kärleken, första stora besvikelsen som byts ut till triumf  kan inte vara annat  än  en  välsignelse,  ett privilegium.

Att få ta del av deras resa att bli människa. Inte till det jag vill att de ska bli, utan till sitt alldeles egna lilla jag.

Det är med stor upprymdhet jag inser hur privilegierad jag är att få vara med om en sådan resa.