Kanske är det så att känslan som hemsida har vacklat i sin grundavsikt i många avseenden och visst är det tråkigt att några inlägg har ”fallit bort” från den här sidan. När DN skriver att 1 miljon människor tar livet av sig och att det är ca 20 gånger så många som gör något slags försök så känns det lilla arbetet som känslan hade som agenda en gång i tidens begynnelse återigen viktigt. Det blir ett tråkigt kvitto på att känslan måste få fortsätta som det var tänkt. Att man ska kunna få  läsa och diskutera om känslor, det som man faktiskt känner. Det är viktigt att erkänna att livet har många sidor, lyckliga som olyckliga, ljuvliga som miserabla, underbara som tråkiga, det är en del av livet. När någon tar livet av sig så tror jag det ofta handlar om att man ser det svarta mörka, en slags mental hjärtinfarkt som drabbar en men ibland också att man helt enkelt känner sig färdig med det liv man fått. Oavsett så behöver vi prata om det och vad som händer med oss. Jag skulle väldigt gärna vilja att känslan var en sån plats där det fanns utrymme och respekt för just känslor.

Vill du skriva här?
kanslan@gmail.com