Månad: januari 2015

Något nytt

Den här gången kommer du inte kunna gå hem. Livet tar en u-sväng. Önskvärt är det inte och återigen skapas nya kulisser,  livets statister försvinner och oprövade dyker plötsligt upp. Allt som oftast känns det som att hjärtat inte kan bära mer och naturligtvis är det inte sant för du tillhör något, du har en plats här. Faktum är att du tillhör något nytt eftersom slutet på det allt, förutom döden är början på något nytt. Det som blixtrar och smäller är inte världens undergång utan det är ett fantastiskt fyrverkeri av möjligheter. Någon gång kommer du hitta dit, du kommer att bli ihågkommen.

Andas, känn hjärtat slå och kom ihåg att det finns inget mod utan uppebar sårbarhet och därmed också rädsla.  Jag tror att ett gott liv kräver mod trots insiktsfull förtvivlan.

Att släppa taget om sig själv

Det mest besökta inlägget här på känslan är fortfarande min text som jag skrev om att våga släppa taget och det skrev jag 4 juni 2007.  Jag inser att det här med att släppa taget är något som jag själv har väldigt svårt för. Jag har svårt att släppa taget om mitt förflutna, min historia, mitt imperium av skit. Varje dag kliver jag in det och står i det tills jag nästa drunknar och så kliver jag bort för en stund, för sömn, för dröm och för att orka fortsätta nästa dag. Det jag håller på att förgås av är huvudsakligen felaktiga beslut jag tagit, chanser jag inte tagit, saker jag gjort fel, saker jag inte tagit ansvar för och saker jag ställt till med som än idag påverkar min omgivning och mig själv. Allt det här använder jag för att stanna kvar i min egen tanke att jag inte är okej.

Jag vet på något sätt att jag inte är ensam, det är vi människor aldrig. Vi är aldrig ensam om att lida, glädjas, sörja och bli förbannade. Så jag vet att jag inte är ensam om att ibland ha svårt att titta mig själv i spegeln och inte är jag heller ensam om att ibland vara fullständigt övertygad om att jag inte är okej. Det är en väldigt destruktiv föreställning att ha i sin kropp. Så för att komma vidare tror jag så sakteligen att räddningen sitter i att ha modet att släppa taget om sig själv och sin egen uppfattning om allt. Det är helt och hållet möjlighet att släppa sig själv fri, att bli någon annan.

Vi kan hitta saker att le åt, vi kan om vi vill skratta och förundras hur fantastiskt vackert en blå himmel kan vara och det går att skita i att det anses vara en klyscha att se till att varje dag räknas och att det gäller att ta vara på dagen. Vi är aldrig ensamma om att vara ensamma. Det jag behöver är ork och vilja att våga släppa taget om mig själv, att släppa mig fri.  Jag behöver inte skyffla skit längre för mitt imperium består av så mycket än bara skit. Idag är jag okej och det är du också.

Många gånger när vi har svårt att förlåta
andra för vad som har hänt handlar det
egentligen om att vi har svårt att förlåta oss
själva för att vi tillät det hända

Torkild Sköld

http://torkildskold.se

Hur vet man att det är rätt person man lever med?

Ibland är det inte mycket svårare än såhär. Michael Larsen sätter huvudet på spiken.
Önskar bara jag kunde förstå varför det ändå ibland blir så himla svårt.

Följs patientsäkerhetslagen?

I oktober 2014 sände Daniel Velasco på P1 en mycket bra och skakande dokumentär om läkare som missköter sitt jobb och det visar sig att vissa har blivit dömda för grova brott och får ändå behålla sin legitimation. Dokumentärserien heter Patienten och tystnaden och är i tre delar och levererar löjligt många exempel på hur dåligt bemötta patienter blir av läkare och grovt  kriminella läkare i Sverige som inte blir av med sin legitimation trots att dessa människor, i min värld, är uppenbart olämpliga som läkare. En läkare är precis som vilken annan människa berikad med fel och brister men jag tycker att vi ska kräva lite mer av dem. Det är bekymmersamt att det finns många berättelser från patienter i en extremt utsatt situation som blir bemötta och behandlade av läkare på ett vidrigt sätt så att det borde klassas som tjänstefel och ändå får behålla legitimation.  Patientsäkerhetslagen säger också att grova brott ska leda till en anmälan till IVO som i sin tur kan gå vidare till HSAN. Det är vårdgivarens yttersta ansvar och tydligen även allmänna domstolens ansvar att det sker en anmälan till IVO så att frågan kan utredas. Det är oroväckande att allt kring utredningar av en läkares lämplighet verkar ta otroligt lång tid om det ens kommer till en utredning är inte okej. Håller läkare på och hotar människor, utnyttjar patienter, tar droger, misshandlar sin fru eller upprepade gånger kör rattfull  så tycker inte jag att de ska få behålla sin legitimation. Så när jag återigen läser och lyssnar om en läkare som får behålla sin legitimation trots vidrigt beteende emot, i det här fallet, kvinnliga patienter blir jag förbannad och orolig. Hur går det egentligen för allmänna domstolar, vårdgivarna, IVO och HSAN? Gör de sitt jobb? Följer de lagen?

Frågan behöver hållas levande. Senaste rapporten från HSAN 2013 ger mig egentligen ingenting. Jag vill veta hur det gått 2014. Har allmänna domstolen blivit bättre på att anmäla det de har skyldighet att göra och följer vårdgivarna patientsäkerhetslagens 3 kap 7 paragraf?

Om du inte förstår vad frågan handlar om rekommenderar jag starkt att lyssna på första delen av Patienten och tystnaden i minst ca 30 min. Daniel Velasco tar bara upp ärende där det läkaren blivit dömd och således kan mörkertalet vara större. Patiensäkerhet är i mina ögon viktigt för jag vill veta att jag träffar en läkare med en humanistisk människosyn och framförallt så vill jag att det är en människa med empatiska förmågor som kan hjälpa mig på bästa möjliga sätt och att den är duktig på det den jobbar med. ”Legitimationen är ju en sorts garantibevis på ett en yrkesutövare är lämplig att utöva sitt yrke”, säger Nils Erik Solberg, chefsjurist på Läkarförbundet enligt Läkartidningen och jag kan inte annat än att hålla med. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att det är en bråkdel av hela läkarkåren i Sverige som missköter sig. Hela läkarkåren i sig är inte att beskylla för detta utan det är enskilda individer som jobbar som läkare som grovt missköter sig och jag vill veta vad man försöker göra för att patientsäkerhetslagen följs. Läkare har idag hög arbetsbelastning och träffar många patienter och är man direkt olämplig som läkare och ändå träffar patienter så kan det bli väldigt många patienter som far illa.

Frågan är också hur många chanser en läkare ska kunna få innan denne blir av med sin legitimation? Ska en läkare kunna ha drogproblem och fortsätta få ha sin legitimation? Hur många gånger ska man köra rattfull för att bli av med sin legitimation? Är det okej att få fortsätta jobba som läkare på ortopeden om man sexuellt utnyttjat en minderårig? Jag har inga vettiga svar på frågorna men när läkare använder sin ”makt” och ”kunskap” för att utnyttja och kränka patienter så är det i mina ögon inte okej. Sånt får inte ske och vi måste ha en högre nivå på vår sjukvård än så och jag vill tro att vi lever i ett informationssamhälle där detta borde vara en enkel sak att samordna. Dömd brottsling leder till domstol kollar upp yrke på den dömde. Är personen ifråga legitimerad inom vård och omsorg ska ärendet till IVO och sen eventuellt vidare till HSAN. Hur svårt ska det vara?

Har du någon mer fakta om detta så uppskattas all information.

Dean Ornish säger att vi kan ändra vårt liv så pass kraftfullt att vi kan ändra vår genetiska disposition. Så vår hälsa ligger inte i händerna på våra gener utan det ligger hos oss själva. Det är verkligen fantastiskt vilken enorm kraft det finns i oss människor om vi bara tar vara på det.

Var finns rättvisan?

Sitter och kollar upp mina facebookvänners olika statusuppdateringar varvat med att kolla upp nya problem med WordPress. Ser en länk  från tidningen VI på en av mina avlägsna vänners facebookstatus och läser den utan att vara beredd på vad jag skulle få läsa om. Det är svårt att förstå hur det är att begrava någon med sitt eget liv som insats. Det är extremt svårt att förstå hur det är för människorna som arbetar med ebolasmittade och än mindre förstår jag när jag läser att de inte får betalt. Enligt VI har Sverige skickat en halv miljard och att kampen mot ebola är långt ifrån över.

Författaren till artikeln citerar bibeln:

Allt har sin tid. Det finns en tid för allt som sker under himlen. En tid för födelse, en tid för död. En tid för att plantera, en tid att rycka upp. En tid att riva ner, en tid att bygga upp. En tid att gråta, en tid att le.

Allt har sin tid och det borde också rättvisa ha. Om det är det minsta sant att pengarna inte kommer fram där det mest behövs blir jag ursinnig. Sen skäms jag lite över hur fantastiskt bra jag faktiskt har det , trots att jag inte har mycket alls jämfört med många andra. Det är svårt att inte känna sig uppgiven, maktlös, ledsen och förbannad. Enda ljuset är att det finns människor som faktiskt finns där och gör något trots att de riskerar livet:

Sjuksköterskan Mardea, 34, är arg. Hon sitter på en plaststol i gräset med hopskrynklad haka och ett ilsket veck mellan ögonbrynen. Orden flyger ut ur munnen på henne:

– Du ser hur jag mår! Jag sover inte på grund av de här patienterna! Jag riskerar mitt liv och jag får inte betalt! Jag gör det här för att mitt hjärta är hos patienterna. Det kan bli jag som ligger därinne nästa gång.

Jag blir glad att 34-åriga Sjuksköterska Mardea finns men jag kan inte heller låta bli att fundera på varför det inte finns fler som hon. Kanske är det för att det helt enkelt inte finns någon rättvisa. Att det inte lönar sig att bry sig om andra människor på ett vettigt sätt för rättvisa lönar sig inte, åtminstone inte på det individuella planet. Vad är egentligen rättvisa? Frågorna blir fler än svaren och jag måste sluta här innan uppgivenheten tar över för ikväll.

Nytt år – nya chanser

2015 är här. Jag kan inte säga att jag längtat direkt. Det kommer bli ett år som alla andra dvs att livet går upp och ner som en bergodalbana. Självklart så svämmar delar av min värld på sociala medier över med ”visdomsord” om att glömma det gamla och blicka framåt, den ena kletigare än den andra. Missförstå mig inte för jag gillar egentligen sånt men just nu så känns det inte så välkomnande. Kanske har det att göra med att jag fyller 40 i år. Faktumet att det jag gjort fram till mitt fyrtionde år summeras och vare sig jag vill eller inte så har jag antagligen levt hälften av mitt liv och jag sitter på en hög med skit som jag försöker göra mig av med efter bästa förmåga. Inget av dessa kletiga visdomsord biter på mig längre. Det har varit några jobbiga år och jag är fortfarande bara i början på mitt arbete att måla på nya kulisser och fylla min blanka bok med nytt innehåll. Så första dagen på 2015 blir min slutsats att livet är vad jag gör det till. Livet kommer inte att handla om något annat än hur vi människor handskas med den tid vi har. Vi kan välja att vara känslomässigt nära och intima med varandra (ska inte förväxlas med sexuell intimitet) och vi kan också låta tiden gå genom att vara i det andra som t.ex. menlösa gräl som drar oss bort från det som verkligen betyder något för oss. Jag tror att människan föds med stora möjligheter som ibland tyvärr kraftigt begränsas alltför mycket genom trauman och stress under livet. Ändå har människan alltid möjlighet att i nuet fatta känslomässigt motiverade nybeslut som positivt påverkar resten av livet. Vi har alla möjligheter att öka vår medvetenhet, spontanitet och intimitet. Jag /vi har alltid ett val.

Jag tänker att jag själv ska våga fortsätta att öka min medvetenhet och sträva efter att bli mer intim med dem jag vill vara det med. Sen ska jag jobba på en väg ut så att jag slipper stirra på mitt imperium av skit.

© 2017 Känslan.se

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: