Om känslan

Arbetet med känslan påbörjades 2004-07-24 då domänen http://kanslan.se/ köptes. Då fastnade jag,Mathias, i ett intensivt arbete med att skapa allt från grunden vilket var felriktad energi för jag är ingen programmerare. Men jag lärde mig dock mycket men grundtanken med känslan startades inte upp.

Grundtanken med känslan har alltid varit att vi människor behöver prata mer om vad vi känner och att verkligen undersöka våra känslor mer sen stå för dom. Det handlar kanske lite om att lära sig älska sig själv. Vi behöver oavsett få chansen att stötta och blöta tankar och funderingar i en miljö där det är tillåtet. Känslan är tänkt att vara en sån plats.

Under många år så har jag varit den enda skribent och jag väl inte alltid träffat rätt om jag ska vara ärlig. Det har stundtals blivit alldeles för mycket av en personlig blogg. Jag har famlat i mörkret och förvirrat mig vilket jag kan vara ganska duktig på men jag är fast övertygad om att jag har rätt i min grundtanke. Känslan är viktig. Så när känslan fick tillskott i form av Joy och Frida så var det varmt välkomment. Det är med stor glädje jag tar del av deras tankar och funderingar. Jag tycker att Känslan behöver fyllas av fler skrivbenter så känner du som jag att det är viktigt att vi pratar och värna om känslor, och om det fantastiska i att möta andra människor så tveka inte att kontakta mig för att börja skriva här. Alla bidrag är välkomna! Känslan behöver vara levande.

//Mathias

Kontakt

Senaste inläggen

Jag kommer ut II

Jag kommer ut genom ytterdörren och är lite försenad till jobbet. Har jag nu allting med mig? Börs, mobil, kalender, bilnycklar… Alla mina vardagsmåsten. Vantarna! Elände. Hinner inte gå upp och hämta dem, tycker jag. Har i alla fall lunchlådan i ett stadigt grepp.

 Jag kommer ut och går jäktad mot garaget. Det är ju svinkallt, måste vara minst 10 minusgrader, och jag fattar inte att jag inte har långkalsonger. Himlen är alldeles, alldeles grå. Samma färg som… damm. Samma färg som ingenting glatt över huvud taget.

 Jag kommer ut och det är en helt vanlig måndagmorgon. Helt vanlig. Det är morgon och solen kommer inte att ha en chans att spricka igenom det här molntäcket. Det har kommit mer snö. Kan det inte räcka nu? Varför bor jag i en landsända som har vinter halva året!?

 Jag kommer ut och drar ett djupt andetag. Det behövs. Garagedörren har isat fast! Jag provrycker ett par gånger men ger upp. Vänder irriterat tillbaka till ytterdörren och hämtar husets aluminiumskyffel. Fryser redan om händerna.

 Jag kommer ut och är morgontrött som få men blir klarvaken. Hackar som besatt med den där klena skyffeln och blir samtidigt smått galen av oljudet den skapar mot isen. Mitt nyduschade hår fryser till is. Vart är farbrorn som sopade snö med den där piassavakvasten mot alla garageportar? Min också. Det hade jag väl inte bett om?

 Jag kommer ut och är argt medveten om att jag har bråttom. I två minuter tvingas jag stå ute och frysa för att komma fram till bilen. Två minuter. Inte särskilt länge, men ändå två minuter av skillnad. När jag ställt tillbaka skyffeln har jag en annan energi i stegen. Jag hoppas att farbrorn inte skottar för min port i töväder igen.

 Jag kommer ut ur mitt varma, sköna hem och känner plötsligt att den här nya dagen rymmer oanade utmaningar. Jag var inte beredd på kontrasten, inte sugen på mothugg. Startar bilen, startar bilstereon. Men… låten! Det är ju…”Ice ice baby”!? Jag vrider upp volymen så att det sprakar i de skruttiga högtalarna. Skrattar högt och skakar på huvudet. Det klirrar lite från mina isiga lockar när jag gör det. Jag skrattar åt det också. Och jag kommer till jobbet en hel minut innan dagens första möte börjar.

 Bring it on.

  1. Jag kommer ut! Lämna ett svar
  2. 15 sätt att förbli olycklig Lämna ett svar
  3. Magkänsla Lämna ett svar
  4. Everything in life is only for now 2 Kommentarer
  5. min inre Lennart Lämna ett svar
  6. Pröva något nytt 1 Kommentar
  7. Saliga visshet Lämna ett svar
  8. Hårda puckar Lämna ett svar
  9. Citat – Jan Cederquist Lämna ett svar