Jag har tre tecknade killar i mitt liv. Jag älskar dem på riktigt! De heter Lennart, Örjan och Valter. :)

- Lennart, en mycket rigid och tvångsmässig liten mus. I boken ”Lennarts listor” får han en ny granne. Lennart skulle gärna ha velat säga hej till grannen redan första gången de träffades, men det stod inte på dagens lista över Att-Göra-saker. Han missar så mycket innan han lär sig att äventyr kan vara bra! Listor, förutsägbarhet och struktur är lite skönt för mig… ibland. Jag gillar verkligen också spontanitet, överraskningar och milt kaos… för att livet delvis handlar om det! Lennart är underbart söt i all sin lilla eländighet och han påminner mig om att släppa kontrollen.

- Örjan, den höjdrädde örnen. Örjan är född till att vara örn men är rädd för att flyga. Så han tillbringar en stor del av sitt liv på marken, som en höna. Tills någon hjälper honom att bli den han är tänkt att vara genom att exponera honom varsamt för rädslan. Det är en fantastiskt fin liten berättelse om mod och självutveckling. Jag kan känna mig sådär rädd inför stora utmaningar. Men jag har prövat mina örnvingar och känt deras bärkraft också. Därför vågar jag kasta mig ut igen. Örjan påminner mig om att jag kan välja att inte leva mitt liv som en höna.

- Vresige Valter. En grinig björn som övriga djur i skogen aktar sig för. Jag älskar Valter för att han liknar så många män jag mött i tjänsten. De är otrevliga som rackarn och… otroligt ensamma. Att sakta men säkert vinna deras förtroende och få se det börja glimma vänligt i de där tidigare tomma ögonen är det absolut finaste jag kan tänka mig att ha betalt för att få göra. De där leendena och kramarna blir till små pärlor i en skatt av minnen. Valter påminner mig om citatet ”No act of kindness, no matter how small, is ever wasted” och om att många hårda hjärtan har chans att mjukna igen. Eller, som Michael Bolton skulle ha sagt, ”Nothing heals a broken heart like time, love and tenderness”…

I höstas mötte jag en person. För 10 år sedan var vi plit och intagen med varandra. Han var kall och hård och ensam då. Han är varm och mjuk och del av en gemenskap nu. Nu är han plötsligt min granne och vän, drogfri och brinnande för en god sak. Mina barn älskar honom så mycket så att de gjorde julklappar till honom på dagis ”för att han inte skulle bli utan”. Jag tänker låta Lennart, Örjan och Valter hjälpa mig att lära dem de här 3 viktiga sakerna:

1) Släpp kontrollen
2) Våga växa
3) Värme kan smälta is