Kategoriarkiv: Alla artiklar

Magkänsla

Postat av
Svara

Hur kan man känna så mycket med magen?

Jag har nog en pratig mage. Den kommunicerar på flera språk. När jag blir skrämd eller plötsligt stressad känner jag det som ett brännande litet hugg. Som om något frätande utsöndras.

Jag kan känna oro som en molande klump i magen. Ett obehagligt inre tryck. Och vid ett fåtal tillfällen i mitt liv, när oron övergått till ångest, har jag känt mig kräkillamående.

”Gå på magkänsla” heter det ju… Men vad är det? Varför ska man lyssna på sin mage? Intuition definieras, så vitt jag förstår efter att ha kollat runt lite, som förmågan att snabbt bilda sig en uppfattning om något utan att ha så mycket fakta till hands (medvetet). En omedelbar bedömning som ofta ställs i motsats till att kritiskt analysera eller att logiskt resonera.

Min vän och Känslan-medskribent Rickard initierade begreppet ”thin slicing” för mig i somras. Det handlar om just detta fenomen att ”tänka utan att tänka”; hur det kan räcka med minimala mängder information för att kunna fatta ett beslut och agera. Man betraktar något genom ett smalt erfarenhetsfönster. Och statistiken visar att det överraskande ofta blir nästan samma bedömning gjord som om man samlar in mer information.

Magkänslan är en informationskälla som inte låter sig förklaras av vetenskapen. Den syns inte på någon ultraljudsundersökning. Magkänslan, säger en forskare i ämnet, är en ”kroppslig markör som minskar vårt riskbeteende”. Vi tar alltså egentligen lägre risker när vi följer vår magkänsla. Ändå kan det kännas vanskligt att gå på gut feeling, kanske för att vi är präglade att tänka i termer som ”evidens” och ”beprövad erfarenhet”. Vi har fått lära oss att det är fint och klokt att tänka. Vet ni vad? Det är fint och klokt att känna också!

Men nu då? Det hisnar i magen med jämna mellanrum, likt känslan av att åka Uppskjutet på Liseberg. Det kittlar ibland, som om en hel liten fjärilsfarm tränar start och landning där inne. Den slår liksom volter, ibland i kombination med att jag håller andan… och ler. Och jag lyssnar på de här nya kroppssensationerna med förundran och intresse. Jag vet vad de säger. :)

Mitt ofta närvarande överjag har lite bekymmer med att magen fått allt större arena när det kommer till beslutsfattande, men… Jag har helt enkelt blivit bättre på att våga gå dit hjärtat leder mig. Det är den häftigaste promenaden! Mitt livs grej.

 

min inre Lennart

Postat av
Svara

Jag har tre tecknade killar i mitt liv. Jag älskar dem på riktigt! De heter Lennart, Örjan och Valter. :)

- Lennart, en mycket rigid och tvångsmässig liten mus. I boken ”Lennarts listor” får han en ny granne. Lennart skulle gärna ha velat säga hej till grannen redan första gången de träffades, men det stod inte på dagens lista över Att-Göra-saker. Han missar så mycket innan han lär sig att äventyr kan vara bra! Listor, förutsägbarhet och struktur är lite skönt för mig… ibland. Jag gillar verkligen också spontanitet, överraskningar och milt kaos… för att livet delvis handlar om det! Lennart är underbart söt i all sin lilla eländighet och han påminner mig om att släppa kontrollen.

- Örjan, den höjdrädde örnen. Örjan är född till att vara örn men är rädd för att flyga. Så han tillbringar en stor del av sitt liv på marken, som en höna. Tills någon hjälper honom att bli den han är tänkt att vara genom att exponera honom varsamt för rädslan. Det är en fantastiskt fin liten berättelse om mod och självutveckling. Jag kan känna mig sådär rädd inför stora utmaningar. Men jag har prövat mina örnvingar och känt deras bärkraft också. Därför vågar jag kasta mig ut igen. Örjan påminner mig om att jag kan välja att inte leva mitt liv som en höna.

- Vresige Valter. En grinig björn som övriga djur i skogen aktar sig för. Jag älskar Valter för att han liknar så många män jag mött i tjänsten. De är otrevliga som rackarn och… otroligt ensamma. Att sakta men säkert vinna deras förtroende och få se det börja glimma vänligt i de där tidigare tomma ögonen är det absolut finaste jag kan tänka mig att ha betalt för att få göra. De där leendena och kramarna blir till små pärlor i en skatt av minnen. Valter påminner mig om citatet ”No act of kindness, no matter how small, is ever wasted” och om att många hårda hjärtan har chans att mjukna igen. Eller, som Michael Bolton skulle ha sagt, ”Nothing heals a broken heart like time, love and tenderness”…

I höstas mötte jag en person. För 10 år sedan var vi plit och intagen med varandra. Han var kall och hård och ensam då. Han är varm och mjuk och del av en gemenskap nu. Nu är han plötsligt min granne och vän, drogfri och brinnande för en god sak. Mina barn älskar honom så mycket så att de gjorde julklappar till honom på dagis ”för att han inte skulle bli utan”. Jag tänker låta Lennart, Örjan och Valter hjälpa mig att lära dem de här 3 viktiga sakerna:

1) Släpp kontrollen
2) Våga växa
3) Värme kan smälta is

15 min – Alla risker är möjligheter

Postat av
Svara

Det är inte med lite vånda jag påbörjar ett projekt som endast är till för mig själv så att jag kan släppa på min skrivkramp. 15 min är det jag har på mig att skriva en text om något som berör mig. Det handlar om att skriva något under kort tid och sen bara skicka iväg det och jobba på rädslan som uppstår när det känns ofärdigt.
Det är helt enkelt för att jag ska få igång mitt skrivande. Vill du pröva? Kontakta gärna mig så ska du få en inloggning. kanslan@gmail.com.

Frida skrev ”Jag kan vara stark om jag tillåts vara svag” som någon slags livsinsikt. Jag kan inte annat ge mig hän till denna enkla och självklara sak för när jag läste det så drog jag efter andan och blev lite yr. Det stämmer så väl in på mig och jag tror att det även stämmer in på andra människor. Vi måste tillåtas vara svaga för att kunna vara riktigt starka. Vi bär alla på svagheter och det gäller att hålla dom högt för det är en del av oss. Håller vi våra misslyckanden, misstag och tillkortakommanden högt blir det lättare för dina närmaste att visa sina egna. Då kan ni titta på dem och skratta åt dem vara i dem och putsa lite på dem. Räkna inte med att ni kommer att bli av med något av det. Kanske kommer ni kunna hitta kompensationsmetoder men perfekta blir ni aldrig och därför kan ni inte heller kräva det av andra.

För mig en befrielse och det tror jag det är för andra också. Se bara på alla par som strävar efter någon slags perfektion. Någon slag lyckonirvana som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Vi måste tillåta oss själva att vara rädda för livet och bejaka det inom oss.

Alla risker är möjligheter.

Lycka

Postat av
Svara

Lycka är kanske vår mest grundläggande inre drift men definitionen och vårt sätt att sträva efter det varierar kraftigt. Det som gör lycka så svårfångad är kanske inte bara att vi inte vet hur vi ska uppnå den, utan att vi har så svårt att hålla kvar den. Jag tror att vi, dvs. många av oss, har lätt för att nedslås av motgångar även i de allra lyckligaste stunderna i livet.
Varför?
Det finns inga enkla svar på den frågan men jag börjar så sakteligen tro att lyckan kommer om livet är fyllt av handling, mening och strid. Att jag i detta varande i livet hela tiden söker en seger utan krig genom att söka lycka, enbart för min egen skull.
Jag själv är en sådan person som behöver få vara ledsen ibland. Folk talar faktiskt om för mig att jag borde vara mindre pessimistisk men jag ser det som att jag bara försöker vara realistiskt. Den verkliga världen jag ser är inte rättvis och för det kan jag bli ledsen men inte på något sätt uppgiven eller hopplöst förvirrad i sorg och bitterhet. När livet är svårt för mig så är jag ledsen för det men inte på något sätt nedslagen, jag är bara ledsen. Det innebär alltså att jag är nästa dag kan vara fylld av kämpaglöd och iver att komma vidare i livet. Jag kan också gråta av lycka över en fantastiskt god äppelpaj och vara extremt lycklig när jag får leka med mina barn eller få lyssna när en fantastisk person och vän väljer att sjunga för mig över en knastrig mobiltelefon. Jag behöver dessa kontraster för att känna att jag lever, det tillhör mitt liv. Det jag är dålig på är att prata om den lyckliga känslan jag faktiskt också har. Det är för att den inte behöver bearbetas på samma sätt som min ledsamhet behöver.
Jag tänkte ändå att jag behöver ändra på det. För det finns en misstänksamhet mot lycka och ett konstigt antagande att förmår man fånga lycka så kommer det inte att vara, typ att man alltid får betala ett pris. Det kan inte vara sant. Mår man bra så förtjänar man att må bra och inge jantelag i världen kan ta bort den rätten.

Utgångspunkten måste vara att vi finner glädje i oss själva och den inre lyckan vi då känner blir en källa att ösa ur när vi kommer i kontakt med andra människor. Därför ska jag i fortsättningen även skriva och prata om saker när jag är lycklig.

Kärlek – a bold statement

Postat av
1

”Kärlek” är ett storord för mig. Men vad lägger jag in i det?

Ibland, när jag har haft anledning att fundera på vad jag vill ”bli”/jobba med, så har det varit lättare att komma på vad jag inte vill syssla med. Inte ens för pengar. Jag kan till exempel inte tänka mig att vara tandhygienist, grisbonde, farmaceut, politiker eller butiksbiträde. Däremot kan jag känna en uppriktig tacksamhet över att det finns andra som vill det – och som är beredda att lägga energi på att göra det bra! Kanske kan jag sammanfatta kärlek, som jag uppfattar kärlek, om jag börjar med vad det inte är?

Om man någonsin ska påstå sig känna kärlek till någon borde det betyda att man är beredd att lägga energi på att ”göra det bra”. Inte för att kärlek är en prestation. Eller kan den vara det i vissa lägen? En ansträngning. Ett viljebeslut. Nu tänker jag våga mig på en definition. Och om ett år från och med nu tänker jag återvända till mina egna ord och utvärdera ifall jag vill ompröva detta. Here goes:

Kärlek är inte att begränsa, trycka ner, förminska. Så då borde den betyda att frigöra, lyfta upp, hjälpa till växtkraft.

Kärlek är inte att köra över någon eller att vika ner sig. Så då måste den handla om kompromisser, respekt och hänsyn till mina och dina gränser.

Kärlek är inte synonymt med likgiltighet. Alltså måste den handla om att vara, handla, känna – kanske både glädje och sorg, ilska och rädsla.

Kärlek är en naturkraft. Den kan spränga gränser, korsa land och hav, riva murar, smälta hjärtfrost och översvämma inre söndermarker.

Kärlek är en medicin. Den är som godis, vitaminer och dunderhonung samtidigt.

Kärlek är en gåva. Den kan aldrig utkrävas. Den får inte tas för given. Den borde aldrig behöva förtjänas.

Kärlek är också en utmaning. För att vardagen kan förvandla något färgsprakande till något kostymgrått.

Kärlek är en förnyelsebar energikälla. Den alstrar kraft och värme som kan räcka till att värma ett helt hushåll!

Det här nya året skulle jag vilja inleda med att påstå att kärlek är tänkt att användas som ett verb. Teori ger kunskap men praktik ger färdighet. Så… Vi borde praktisera mera! Vi skulle kunna låta 2012 bli ett tokvarmt år att minnas. Det kan vi… nog. :-)

Familjedrömmar

Postat av
2

Jag har en stark dröm om att kunna vara lycklig en vanlig knegardag. Ni vet där man lämnar ungarna på dagis åker till jobbet och får allt att fungera där och avslutar med att hämta barnen och eventuellt handla sen laga mat tillsammans med den man älskar och känna den där korta men intensiva känslan av lycka som kommer från ingenstans. Jag drömmer alltså om att få känna att det inte är någon speciell dag men att jag är lycklig. Jag drömmer om att känna lugn och harmoni och vara med någon person som jag älskar och som älskar mig, där det råder en acceptans och en respekt för varandras varande i livet.
Min dröm innehåller inte en harmonisk familj utan den innehåller kaos, irritation, misslyckande och tårar för det är en del av livet. I min dröm är vi en familj som lever med allt detta och ändå kan ta tillvara på alla lyckliga stunder som livet erbjuder en vanlig knegardag. Jag drömmer om att det finns ork till kärlekshandlingar under hela tiden vi ses och när vi går till sängs. Jag drömmer om att det finns något i familjerelationen som ger alla energi och mod att vara dom vi egentligen är och där det är tillåtet att blomma ut till de fantastiska varelser vi egentligen är.
Det jag drömmer kallas kanske i andra sammanhang för kärlek. Jag vet inte. Jag vet dock att jag har börjat misstro att min familjedröm verkligen går att uppnå.

Finns min familjedröm på riktigt? Finns det någon som verkligen kan känna lycka en vanlig tråkig knegardag?

Undra hur svårt det kan vara.

En riktigt bra nyhet – Good News finns!

Postat av
Svara

Jag har alltid gillat landet runt på svt. Egentligen enbart för att det tar upp positiva nyheter. De gjorde dom iaf förr. Nu är det lite mer andra saker också i någon slags populistisk anda. Idag hittade jag http://www.goodnewsmagazine.se/ en tidning om positiva saker en motkraft mot all dålig vi hör i median i övrigt en pungspark på alla cyniska negativitister.

Daniel Mendoza är mannen bakom tidningen och är nominerad i någon slags tävling på shortcut som årets uppstickare.

Beställ en prenumeration du också.