Du har ett liv, ett fattigt eller rikt.

Och det är inte någon annans likt.

Och du kan handskas med det ganska fritt.

Men ändå är det inte riktigt ditt.

 

Du kan förråda det för mat och sold.

Du kan förtrycka det med hot och våld.

Du kan förneka vad det innerst vill.

Men mycket ska det inte tjäna till.

 

Du skall till sist med ödmjukhet förstå

en sanning, som är prövande att nå,

och som du kanske tvivlar på ännu:

Ditt liv är mycket starkare än du.

Anna Greta Wide

Ibland får vi för oss konstiga saker, som att livet ska vara rättvist eller enkelt, att det ska gå att överblicka, kontrollera eller förstå. Under vissa perioder upplever vi kanske till och med att det ÄR så. Varpå livet ler åt oss, stryker oss överseende över kinden och låter oss leva i den villfarelsen… for now.

Sen händer allt så snabbt. Livet visar vem som bestämmer genom att, likt en hundrafemtiokilos rugbyback, utan förvarning ge oss en flygande tackling i midjehöjd. Vi ligger desorienterade och blodiga, vrider oss i plågor och kippar efter andan – framför publik! Orättvist! Obegripligt! Vår känsla av sammanhang försvinner, så vi börjar söka efter förklaringar (i bästa fall) eller syndabockar (i värsta fall). Kan vi ha gjort något för att förtjäna det som hänt, kanske? Är det nån som vill oss ont? Kanske en konspiration? Samhället har inte tagit sitt ansvar, kanske?

Jag tror att

allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Predikaren 3:1-8

Jag är tämligen övertygad om, exempelvis, att

• ingen vill dig något ont, inte samhället, inte ens de politiker som du tycker minst om,
• du inte kommer att få det du förtjänar – och det ska du vara tacksam för!
• det finns oändliga möjligheter för dig att välja glädje och lycka
• ditt liv är mycket starkare än du

Jag ska utveckla allt detta senare. Predikaren avslutar i alla fall samma kapitel såhär:

Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.

Finn glädje i all din möda. Kan det sägas bättre?