Kategori: Citat (Sida 1 av 3)

Vi tänker mindre än vi vet. Vi vet mycket mindre än vad vi älskar. Vi älskar mycket mindre än vad som finns. Och i lika hög grad är vi mycket mindre än vad vi är.

R.D Laing
Upplevelse – Beteende

Vi odlar kärlek när vi låter någon se ända in i vårt starkaste och mest sårbara jag, och när vi vårdar den andliga förbindelse som växer fram med tillit, respekt, godhet och ömhet.

Kärlek är inte något som vi ger eller får; den är något som vi vårdar och odlar, en kontakt som bara kan växa fram mellan två människor när den finns hos båda två – vi kan bara älska andra lika mycket som vi älskar oss själva.

Skam, klander, bristande respekt, svek och tillbakahållna känslor skadar de rötter som kärleken växer ur. Kärleken kan överleva sådana skador, men bara om de tas på allvar, om de får läka och om de inte uppstår för ofta.

Brené Brown
Modet att vara sårbar

Detta är från radioprogrammet Tankar för dagen. Jag har inte hittat någon text om detta och jag ville gärna dela mig av det.
Det hela upplevs bäst genom att lyssna på Bob Hansson själv. Texten nedan är alltså en ganska så exakt transkribering (jag har gjort så gott jag kunnat) av det som Bob Hansson sagt i Tankar för dagen den 6 februari 2015.

Det jag ska säga nu, jag vet inte vem det kan angå, kanske inte många. På sin höjd dem som är ihop med någon eller har varit det någon gång eller kanske bara mig själv. Som stått där med smärta och tanken: ”Näe min partner borde göra på något annat vis”. För som ett mörkrets BB är denna tanke. För precis den tanken föder; kommande separation, det utslätande eller inställda sexlivet, föder den där semestern där alla var irriterade fast semestern var jättedyr, föder fram spända muskler, föder fram skrikande promenaden hem från parmiddagen; ”Hur kunde du och varför gjorde du alltid” osv, föder fram känslan av att man inte längre har kontroll över sitt liv och det ända man kan göra för att återfå den, är att bli ensam igen.
Kan relationer gör en olycklig? Kan kärlek innebära olycka? Två frågor som jag så lätt blandar ihop för de har ju sällan med varandra att göra. Relationer gör människor olyckliga, ja, men kärlek, nej. Det är inte kärleken som gör ont det ett är missförstånd. Ett problem med kärleken är att det är som periodiska systemet kolatom. En atom som lätt och villigt parar sig med allt möjligt och därför kommit att blivit den viktigaste beståndsdelen i allt levande. Även kärleken är en slampa, parar genast ihop sig med trygghetsbehov, bekräftelsebehov. sexuella behov med behovet av att leva upp till sociala normer, om rädslor för att bli övergiven, ensam, orättvist behandlad, rädslan att förlora. Så nu kommer en kort manual och den är till mig själv så nu, nu får du lyssna Bob.
För det är aldrig den andres som skapat hålet, hålet hade jag ju redan när jag skickade det där första smset. Det har inte alls med den andre att göra, det bara känns så. Och Bob, varje gång du tror att du behöver att den andre ska ändra sig så överger du dig själv, du förvandlar dig till subjekt, till en kägla i en annan människas bowlingmatch. Du tror att relationen ska få dig att känna dig respekterad. Nä, det ska den inte och kan bara i längden bara få mig att känna mig så respekterade som jag gjorde innan relationen börjande. Om du vill bli bättre på det så är det bara att gratulera men tro inte att det har med andre människan att göra. Du behöver inget från din partner. Tillåt mig upprepa. Du behöver inget från din partner. Att älska är inte det att låta vara. Jag finns där för dig som du den är, inte som den du borde vara. Det var dig jag valde inte en kommande version av dig. Det var din medmänniska inte din motmänniska jag önskade bli, inte din regissör. Det var ju inte en pjäs vi skulle spela utan ett liv vi skulle försöka leva. Liv som innebär smärta, irritation redan innan vi träffades och såklart även du, det är ju inte ditt fel. Hålen i mig är så mycket äldre än oss. Förlåt för alla de gånger jag trott att smärtan var ditt fel när det i själva verket bara är livet. Livet. Vår uppgift är väl att älska, låta vara. Älska är inte synonymt med happy happy. Snarare med: ”ojdå nu blev lite konstigt igen”. Låt oss titta på detta konstiga tillsammans va?

Jag vill att du ska veta hur viktig du är för mig, hur du kan var den som skapar den person som finns inom mig om du väljer att göra det. Bara du kan bryta ner muren som jag sitter och darrar bakom. Bara du kan se bakom min mask. Bara du kan befria mig från min skuggvärld av panik, osäkerhet och ensamhet. Gå därför inte bara förbi mig, är du snäll. Jag vet att det inte kommer att bli lätt för dig. En övertygelse om att man är värdelös bygger starka murar och ju mer du närmar dig mig, desto blindare kanske jag kommer att slå tillbaka. Du förstår, det verkar som om jag slåss mot just det jag behöver mest. Men jag har fått höra att kärleken är starkare än murar, och däri ligger mitt enda hopp. Så riv ner de där murarna med dina fasta men ömma händer, ty barnet inom mig är mycket känsligt och kan inte växa bakom murar. Ge inte upp. Jag behöver dig.

Texten är hämtad ur boken Leva älska lära av Leo Buscaglia
Det är inte han som har skrivit den utan påstår att den heter ”låt dig inte luras av mig”. Hittar du originalet så vill jag gärna veta vem som har skrivit det.

”Den som tror att han är för liten för att göra någon skillnad har nog aldrig haft en mygga i sovrummet”
Jan Cederquist

”You cannot be all things to all people. Don’t be afraid to make people mad.

Your honesty will inspire your true followers”

Robert Kiyosaki