Månad: maj 2010
Det kan inte vara meningen att vi ska vara så jävla seriösa hela tiden. Jag tror att ett fritt ofarligt spel på livet skulle vara uppfriskande.
Tänk att bryta av från allt det som är du för en dag eller kanske en hel vecka. Själv har jag burit en ganska så snygg mustasch som egentligen inte passar in på mig själv och jag måste säga att det har varit kontaktskapande. Folk har pratat med mig iofs om min mustasch men det har funnits kontakt. Kanske är nyckeln till ett rikare liv att ta livet lite mer oseriöst och inte följa sina invanda spår och regler utan att ständigt utmana dom. Skulle jag uppfattas som totalt oseriös?
”Men jag försökte i alla fall”
Det finns ingen bättre ursäkt för att man inte har lyckats förändra sig själv
Att i förändrings namn bara
försöka
är värsta sortens självbedrägeri.
Ansvaret
ligger inte på något annan än oss själva.
Förvänta dig inte att lyckan sitter i något annat än i din egen förändring
ditt eget tankesätt
ditt eget mod.
Läser med något luttrad attityd DNs artikel om det värsta börsraset sedan oktober 2008 men jag kan inte låta blir att bli orolig och en aningens förbannad. Förbannad blir jag för att det sitter unga människor som gått ekonomisk högskola och nervöst hänger framför en jävla skärm och desperat trycker på sälj knappen för att de har blivit vettskrämda över att läsa DNs artikel. Det verkar vara mer psykologisk manipulation än ekonomiska kalkyler som skapar detta ”ras”. Jag hoppas jag har fel för jag kan inte så mycket om ekonomi. Jag har svårt att fatta att en aktie stiger respektive minskar i värde över en dag när deras verksamhet inte har ändrats. Tillgång och efterfrågan är naturligtvis grunderna men så tänker jag på det faktum att många har kommit på att de ska sälja. Budskapet verkar vara att varje lite sparare ska sälja innan allt går åt helvete och detta verkar skapa kaos. Greklands lilla ekonomiska äventyr (lägg märke till att den skrev 2009-12-09) spelar naturligtvis en stor roll och jag har hört att Spanien kanske har det ännu sämre.
Överallt så verkar folk skuldsätta sig och jag ska inte säga att jag är ett undantag för det är jag inte men vi kanske borde stanna upp och fråga oss varför vi gör det och även fråga oss varför pengar som sparas kan gå förlorade i rena spekulationer. Gemene man får lida för något som vi inte ens förstår hur det fungerar och summor som vida överstiger all rim och ranson transfereras över elektroniska ledningar ivrigt, nästan perverst, övervakat av några få människor framför en skärm. Samma människor säger nu att allt beror på Greklands sätt att hantera sin ekonomi. Varför har man låtit det gå så långt? Varför går staten in och garantera bankers fortlevande när de gör fel spekulationer?
Det är något riktigt vidrigt snett i hela systemet när jag och du som inte ens äger några aktier måste påverkas av det här och tänk på att alla dessa pengar skulle kunna gå till alla u-länder som verkligen behöver pengar för att leva. Det enda vårt samhälle verkar göra nu är att skapa fler fattiga och fler miljonärer.
Är det bara jag som blir ärligt orolig över det här?
Musik är väldigt viktigt för mig. Så jag tänkte tipsa om mitt lilla projekt som jag driver tillsammans med mina vänner.
LISTAN innehåller en spotifylista som sätts ihop av tre medelålders män.
Luktar det ålderskris? Ja kanske
Vad är egentligen tröst för dig? Själv älskar jag när folk verkligen frågar hur det är med mig. Det händer inte ofta. Faktum är att det var alldeles för länge sedan. Själv har jag som mål att aldrig fråga hur det är med någon person om jag inte är beredd att stanna kvar och lyssna på hur det egentligen är. Det händer att jag slentrianmässigt slänger iväg – Hur är läget? – utan att vara beredd att ta ansvar för min fråga. Jag känner mig alltid lika dum då. Fånig och lite dålig. Varför frågar vi människor saker vi inte vill ha svar på? När blev den viktigaste frågan för dagen en artig hälsningsfras?
Bob Hansson tänkte högt i radio om delvis det här. Lyssna gärna på det.