Månad: mars 2008

Såg idag ett program om livstidsdömda ungdomar i USA på tv4 fakta. Det var en skakande dokumentär om över 2000 ungdomar som sitter i fängelse på livstid. I resten av världen sitter det 12 st. Skillnaden är så fruktansvärd stor att jag inte kan göra något annat än att garva men jag sätter skrattet i halsen och bli fruktansvärt förbannad. Dokumentären berättade om 6 st fd ungdomar var så unga som 15-16 år när de blev dömda. Bland förövarna fanns det misshandlade och sexuellt utnyttjade killar som löst sitt problem på ett fruktansvärt sätt och som väckt alla ”ett öga för ett öga, en tand för en tand”- människor i USA. Det fanns andra unga människor som blivit livstidsdömda på medhjälp till mord och allt det gjort enligt deras version varit på fel plats på fel tidpunkt och gjort felaktiga beslut. De påstod att de inte ville eller hade för avsikt att vara medhjälpare. Observera att de beviseligen inte mördat någon utan ”bara” hjälpt till med saker och ting efteråt eller sett något. Ändå blev de livstidsdömda.

USA har så otroligt mycket problem med vapen och brottslighet bland ungdomar, och vuxna för den delen så det är knappt överblickbart. Jag funderar på vad det är som gör att vi inte klassar det som ett U-land och tingar dem att följa FNs regler. Är det verkligen sunt att USA är det land som kontrollerar hur vår ekonomi ser ut och är ett land som många än idag ser upp till och vill på något sätt efterlikna? Det är ett land som har störst antal mord med skjutvapen i hela världen. Det är land som har flest ungdomar på livstids fängelse i hela världen och som för ett krig i Irak där hälften av amerikanska befolkningen inte ens kan peka ut vart Irak ligger. Jag ska inte ens ta upp hur deras sociala välfärd ser ut och inte heller ska jag prata om sjukförsäkringen som verkar råda i USA. Inte heller ska jag prata om deras stora antal skolskjutningar som förekommer i detta land. Jag ska inte börja prata om det lilla antalet människor som äger mer än 60% av landets BNP. Jag ska inte heller ta upp den utredningen som gjordes runt den 11 september, ni vet de där två tornen som föll ihop efter två stora flygplan flygit in i dem. Inte heller ska jag prata om fånghanteringen på den där mysiska Guantanamobasen i närheten av Cuba. Jag ska inte göra det för det skulle bara bli så himla tråkigt deprimerande att ingen skulle vilja läsa mer och än mindre ta det på allvar.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför FN går med på vad de gör och jag kan inte förstå varför vi inte bojkottar allt som kommer från det där landet tills de börjar göra rätt för sig. Det går inte att ta det på allvar för om det finns en gnutta sanningen i allt som sägs så finns det inte längre något att se upp till och inte heller finns det något hedersvärt att köpa något som kommer från det där landet. Vi sitter tysta och tittar på och det som faktiskt skrämmer mig mest är jag ser ingen tendens till att Sveriges välfärdspolitik skulle gå åt något annat håll än som USA. Det finns tvärtom otroligt mycket som talar för att vi är påväg emot samma hål. Vi har segretion, vi har ungdomar som har tappa hoppet, som blir misshandlade, som blir sexuellt utnyttjade och jag kan redan nu läsa insändare i lokala tidningar som skriker ut sitt vrede över ”skitungar” som inte sköter sig och att de borde låsas in och aldrig släppas ut igen. Jag kan redan nu läsa om hur det ska tas hårdare tag emot folk som inte sköter sig. Vare sig det är försäkringskassan eller om det är polisarbete så finns den bissara tanken om att det krävs hårdare tag, hårdare straff. Det är precis så det började i USA också. Hårdare tag emot dom som inte anstränger sig och inte sköter sig. USA är inte möjligheternas land det är landet med mycket hopp och lite medmänsklighet.

Det finns en stor chans att segregation och misär kommer att drabba oss alla indirekt eller direkt. Drabbas du inte själv och blir t.ex. rånad eller liknande så kan du få svårt att komma in på akuten för att det finns så många människor som är hotfulla på just akuten att du inte kommer in om det inte finns en securitasvakt där. Tyvärr så är det inte förrän vi drabbas direkt som vi alla får panik och skriker ”Gör något” men då kan det vara försent. Vi måste börja öppna våra ögon och se hur vi ska göra något åt situationen och då menar jag inte hur vi ska kunna skaffa större lås och  bättre sjukvård åt oss som kan betala. Det skulle vara att fly från problemet. Fly gör alla rädda människor som inget vet och egentligen inte vill veta. Att fly är ett strutsbeteende, och vi vet ju alla hur det går för strutsen när han gör det. Allt som behövs är medmänskligt sunt förnuft med insikten att vill jag inte drabbas av misär så kommer det att kosta mig något. Engagemang, pengar, medmänsklighet, förståelse och en vilja göra sig av strutsbeteendet.